343 hållanden. Med hänsyn till grundtanken bakomtjänstens inrättande, att disciplinen inte borde räknas »för en hemlighet och et ArcanumStatus» — och, får man förmoda, med de tidigare stridigheterna om examinationsrättigheten i minnet - föreskrevs vidare att alla studerande måste vinnlägga sig omdess studiumoch undergå examen i ämnet, oavsett om akademin lämnades med promotion eller intyg- Friheten att behandla regeringssättet var, som tidigare nämnts, trots denna deklaration underkastad vissa begränsningar. Till dessa fogades också förbud mot att utnyttja regeringsformen för att ur dess text framleta frågor till disputationer »emedan Leges Imperii böra ansees som deras tydelighet, Auctoritet och wärkan stadgade, och ungdomen ingen anledning gifwas till twekan och willrådighet uti det, somangår Lagens helgd. Ofwerhetens myndighet och Riksens Ständers fri och rättigheter». Avslutningsvis stadgades att undervisningsspråket skulle vara latin, även om det undantagsvis kunde tillåtas att undervisning privatissime skedde på modersmålet, om en eller annans omständigheter så fordrade. Resultatet av kanslerns vedermödor behandlades i konsistoriet den 30 januari då ledamöterna med utgångspunkt i följebrevet inte bara konstaterade att instruktionen skulle följas, att excellensen förbehållit sig rätten att efter omständigheterna tillöka och förbättra densamma utan också noterade att han därutöver anhöll att få kontrollera innehållet av Risells planerade undervisning, något som rektor vid sammanträdet hävdade redan hade skett.Avnågon anledning avgick inte brev till kansler i ärendet förrän den 20 mars då konsistoriet tackade von Höpken för hans gynnande omsorger omakademin, till vilka den mottagna instruktionen »med alt skiäl» kunde räknas. Att von Höpken vinnläde sig om både ämnet och dess företrädare, visades vidare inför doktorspromotionen 1763. När juridiska fakulteten inkom med förfrågan ominte också Risell kunde inbegripas bland promovendi^'^^^ besvarades inte bara frågan jakande utan dessutom framlade kansler på eget initiativ tanken ominte den nya lärostolens innehavare på något sätt borde framhävas i ceremonin. Så skedde också och under särskilda hedersbetygelser kreerades Risell till juris utriusque doktor den 6 juni 1763.'“^^® Detta meddelades von Höpken av en tacksam fakultet redan samma dag genom översändande av promotionsprogram. UUA, Kansliet A 1:121. Prot. 30/1 1762. Någon kommunikation mellan Risell och kansler i detta ärende har inte kunnat beläggas p.g.a. den tidigare omtalade luckan i kanslersarkivets bestånd av inkomna skrivelser för åren 1762-63. Jfr. Anncrstedt III: 1, s. 357-360 för dennes redogörelse av händelseutvecklingen. UUA, Kansliet B I c: 2. Brev ak. konsistoriet t. kansler 20/3 1762. UUA, Jur. fak.:s arkiv E 1:1. Brev jur. fak. t. kansler 9/5 1763 (avskrift). Westman i: Minnesskrift utgiven av juridiska fakulteten i Uppsala 1929, s. 3-4. Jfr. Annerstedt III: 2, s. 238-239. UUA, Jur. fak.:s arkiv E 1:1. Brev jur. fak. t. kansler 6/6 1763 (utkast). I RA, Kanslersämbetets för Uppsala universitet arkiv saknas 1763 års inkomna skrivelser från universitetet. till 1499 1495 1497 1498 1499
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=