342 1760 och till hans efterföljare på posten somkansler valdes Anders Johan von Höpken som efter ett kortare avbrott under perioden februari till december 1761 stannade i ämbetet till våren 1764, då han av allt att döma hade tröttnat på uppdraget och lämnade sin ställning.'"*^* Som hans efterträdare valdes kronprins Gustav, som denna gång som artonåring accepterade erbjudandet.I sin egenskap av universitetskansler fick den sedan tidigare i politiskt/statsrättsliga frågor engagerade kanslipresidenten möjlighet att också praktiskt sätta sina idéer i verket. Vid genomläsandet av instruktionen fann von Höpken- på grund av ämnet, »tiderne och omständigheterne» - anledning till en omarbetning av utkastet, en omarbetning som han dessutom »användt mera tid och betänkande» på än vad somuppenbarligen var normalt för ärenden av denna art. 1493 I den av honom författade provisoriska instruktionen^'^^'^ konstaterades inledningsvis att professurens ändamål inte bara var att för studenterna klargöra statens uppbyggnad utan att också bibringa de unga sinnena kärlek för regeringssättet och på så sätt främja dess beständighet för framtiden och kommande generationer. Med hänsyn tagen till dessa ändamål ålåg det för lärostolsinnehavaren att med utgångspunkt i 1720 års regeringsforms systemoch under betraktande av senare tillkomna tillägg och förbättringar förklara landets regeringssätt. Att professorn hade att utgå ifrån systematiken i grundlagstexten återspeglades i ett uttryckligt förbud mot att på eget bevåg författa något läromedel och använda det i undervisningen utan att det dessförinnan hade blivit genomsett och godkänt av K.M:t och kanslikollegiet, allt för att förhindra att något »arhitrairt» smög sig in i stoffet på bekostnad av officiellt sanktionerade principer och maximer. I framställningen av den gällande ordningen, skulle vidare — i överensstämmelse med 1757 års kungliga brev - de historiska orsakerna till författningsutvecklingen belysas med syftet att på så vis kunna demonstrera »rationes LegumFundamentalium», ett syfte som också tjänade till avgränsning mot historieprofessurens ämnesområde. Vidare ålåg det lärostolsinnehavaren att undervisa i »Jus Publicum i gemen», d.v.s. att på ett kortfattat sätt redogöra för det tysk-romerska rikets och andra europeiska staters regeringssätt och att i samband med detta företa jämförelser mellan dessa och det svenska för att i slutändan kunna dra konsekvenser inte bara ur de historiska förloppen utan även »utur nationers olika kynnen och Caracterer». På så sätt kunde de felaktigheter stävjas, sommånga skrifter kunde tänkas ge upphov till genom att dessa varit anpassade till omständigheter i utlandet och därför inte nödvändigtvis var applicerbara på svenska förAnnerstedt III: 1, s. 351-352, 355-356, 390. >•»92 A.a., s. 393-394. '•»93 UUA, Kansliet E I c:6. Brev kansler t. akad. kons. 18/1 1762. '•»9-» Instruktionen 18/1 1762 finns i UUA, Kansliet E I c;6 samt tryckt, med måttliga ortografiska ändringar, i von Höpken II, s. 659—662.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=