340 heder. För att få kalkylernaatt gå ihop, skulle då Boudrie ta med sig sin notarielön till sekreteraretjänsten och den somefterträdde Boudrie, kanslisten, kunde i sin tur »komma i åtanke och tjäna på recommendation». Eftersom saken nu genom prokanslern-ärkebiskopens uttalanden kom att tangera de under perioden synnerligen känsliga tjänstetillsättningsärendena, saknades inte förespråkare för en annan lösning. Juris adjunkten Nils WalF'^^^ hade hos den omnipotenta riksdagen besvärat sig över att han blivit förbigången vid sekreterartjänstens förra tillsättande och drogs nu in i resonemanget av kyrkoherden i Mo (Uppsala ärkestift), Casper Wijkman - åtminstone 1772 betecknad som mössa’"^^^ - som inte minst av sociala skäl ömmade för hans välgång. Ärkebiskopen sade sig därvid medge Walls förtjänster, men hävdade att vare sig Wall eller universitetet skulle gagnas av honompå denna post, »trälsam» somsysslan var, utan öppnade istället i svepande ordalag möjligheten för Wall att i sinomtid efterträda Solander. Också Celsius ställde sig nu på Walls sida och förklarade att Wall, eftersom han hade förestått adjunkturen sedan 1747, nu »nogsamt hade hunnit tröttna wid Academiska lectioner», varför en professur antagligen inte vore mycket att komma med, särskilt som Solander inte var så skröplig att ett ledigförklarande av hans tjänst var omedelbart förestående. Troilius’ efterträdare på biskopsstolen i Västerås, Lars Benzelstierna, gav sig nu in i debatten med ett påpekande somi sin otydlighet sannolikt skall tolkas på så sätt, att eftersomsekreterartjänsten inte var en nyinrättad tjänst, borde förslagsrättigheten ligga hos akademin och inte hos riksdagen - en uppfattning somemellertid inte syntes ha givit något intryck bland de församlade. Jacob Serenius, då kyrkoherde i Nyköpings östra församling gav uttryck för den salomoniska åskådningen att den föreslagna tjänstefördelningen förtjänade ståndets bifall, under förbehåll att varken adjunkterna vid universitetet eller någon annan led nackdel av arrangemanget. Detta föranledde ärkebiskopen att åter ta Walls öde under övervägande och med hänvisning till att saken var under behandling i sekreta deputationen, nu ställa en av två under den närmaste tiden lediga häradshövdingetjänster i utsikt för adjunkten. Med detta avslutades ärendets behandling i ståndet och protokollet justerades. Den 17 september föredrogs saken i bondeståndet sombiföll förslaget*"^^^ och samma dag bordlädes frågan i borgarståndet som den 12 oktober »fant skiäligt» att bifalla det framförda yrkandet.Den 16 i samma månad föredrogs ärendet på Riddarhuset, då Grönhagen — mössa - påpekade oklarheterna rörande Walls befordran. Saken vilade där till den 19 då också adeln beslöt i överensstämmelse med prästeståndets förslag. 1481 1484 OmWalls disputationer, se Björne, Patrioter och institutionaliser, s. 142. 14S0 Pant & Lastbom, s. 278. 1479 >■*81 RA, R698. Prot. 11/9 1761. Bondeståndets riksdagsprotokoll 8:1. 1760—1762, s. 665. >•*83 RA, R 1345. Prot. 17/9 1761. Prot. 12/10 1761. 1484 1482 Sveriges ridderskaps och adels riksdagsprotokoll från och med år 1719. XXII. 1760—1762 III, s. 224, 235.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=