339 förklarade hur »nödwändigt det wore i hwarjelianda afseende» att en särskild professur i statsrätt inrättades vid akademin i Uppsala och att han som innehavare av densamma föreslog akademisekreteraren Nils Risell — d.v.s., som Annerstedt uppmärksammat,*"^^^ sin egen svärson. Ståndet tog saken i övervägande varefter det utan vidare beslöt i enlighet med biskopens förslag. Det hade då gått knappt ett och ett halvt år sedan kanslikollegiet uttryckte sin stora tillfredsställelse över Solanders undervisning. När protokollet skullejusteras den 11 september begärde emellertid teologie professorn i Uppsala, Lars Hydrén, ordet. Utan att vilja avstyrka ståndets tidigare beslut, påpekade han att undervisning och examination i ämnet dittills fungerat till full belåtenhet och uttryckte visst bekymmer över det faktumatt lön måste anslås till professurens innehavare, den föreslagne Risell, i sig en »wärdig och skickelig man, hwilken nu i sin bästa vigeur kunde giöra därwid behörig nytta och upbyggelse». Efter att utförligt ha redovisat universitetets ansträngda finanser och därvid särskilt betonat hur många lärare och tjänstemän det redan fanns som i avvaktan på bättre tider upprätthöll tjänster utan lön, avslutade han sitt anförande med förhoppningen att inte bli illa ansedd för att han utan egennytta företrädde akademins intressen i saken och rekommenderade ståndet att - om en ny tjänst verkligen skulle inrättas - densamma borde betraktas sompersonlig och att innehavaren skulle nöja sig med den lön som han dittills uppburit. I samband med detta förklarade Olof Celsius sig tidigare ha stött den omtalade professurens tillkomst med hänsyn till dess nytta och nödvändighet, men såg sig nu föranledd att till alla delar förena sig med Hydréns åsikt, även omhan särskilt betonade vikten av att ståndets beslut angående inrättandet av själva tjänsten lämnades oantastat. Risell borde intill dess »Academiens yErariumfådt hwila sig i några år» nöja sig med sin sekreterarlön, i all synnerhet somämnets karaktär av nödvändig förkunskap för högre tjänster torde säkra en stor tillströmning av studerande och därför även goda möjligheter till extra inkomster. Den då till ärkebiskopsvärdigheten avancerade Samuel Troilius - som i kraft av sitt ämbete samtidigt beklädde posten somuniversitetets prokansler - poängterade det angelägna i att den studerande ungdomen fick undervisning inte bara i det egna regeringssättet utan även i utländska, särskilt då Sveriges allierades. Vad beträffade lönefrågan, uttalade sig ärkebiskopen för att Risell skulle behålla sin sekreterarelön och, för att nå paritet med övriga professorer, erhålla skillnaden av akademikassan. Till Risells efterträdarepå sekreterartjänsten rekommenderade Troilius konsistorienotarien G. A. Boudrie, som inte bara vid åtskilliga tillfällen ersatt Risell utan också hållit kollegier i juspublicum', exakt vad det sistnämnda yttrandet syftar på är oklart, men givetvis avsågs det att i sammanhanget lända notarien till Annerstedt III: 1, s. 357, fn. 1. Detta familjära förhållande synes ha undgått såväl Schuck i dennes Inbjudningsskrift till åhörande af de offentliga föreläsningar med hvilka [...] professorn i rättshistoria K.G. Westman tillträda sina embeten, s. 45^6, somSegerstedt, s. 59—60. •■*7» RA, R 698. Prot. 7/9 1761. 1478 23
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=