336 Cronander i november 1761 bad omatt återfå det inskickade materialet beslöt kollegieledamöterna att hans begäran i den delen skulle bifallas och att det f.ö. stod författaren fritt att befordra arbetet till trycket efter behörig censur. Att därav dra slutsatsen att kollegiet såg särskilt välvilligt på projektet torde vara förhastat; beslutet innebar snarare att Cronanders försök att kringgå censors granskning misslyckades. Någon skrift av honom i detta ämne kom heller inte att se dagens ljus. 1457 3.5.3. Riksdagen 1760—62 3.5.3.1. Allmänt Vid riksdagen 1760—62, präglad av kriget och ett stigande missnöje i landet, hade rådet svårt att försvara angreppet mot Preussen. Spänningar uppstod mellan hattarna inbördes,varvid den splittrade oppositionen såg sin chans. Rådets agerande skärskådades av sekreta utskottet som komtill resultatet att Sverige visserligen knappast hade kunnat undgå att uppfylla westfaliska fredens garantiklausul men att rådet inte desto mindre bort inkalla ständerna innan landet kastades ut i kriget, von Höpken avgick frivilligt under det att Nils Palmstierna och Carl Fredrik Scheffer förklarades ha förverkat ständernas förtroende.OcksåCarl Gustaf Tessin lämnade rådet, men på egen begäran och under de amplaste lovord. Hans plats intogs av den i mellantiden tillsammans med Palmstierna rehabiliterade Scheffer. En viss nationell samling kunde skönjas bakom partistriderna för att få slut på kriget som hotade att ruinera landet. Genom Lovisa Ulrikas förmedling i egenskap av syster till Fredrik den store lyckades Sverige nå separatfred med Preussen och som ett ständernas tack förstördes riksakten. En av Lovisa Ulrika emotsedd författningsrevision i howänlig riktning uteblev dock. 1461 3.5.3.2. Anders Nordencrantz Den splittring som landets svårigheter orsakade gav upphov till funderingar kring huruvida problemen enbart kunde skyllas på kriget och den svåra finansiella situationen eller omnågot var fel i själva grundkonstruktionen, i författningen. Till den senare åsiktsriktningen slöt sig Anders Nordencrantz, den man som utgjorde »den viktigaste faktorn vid receptionen av upplysningens politiska tänkesätt»och vars rikhaltiga produktion till stor del, förutom RA, Kanslikollegiums arkiv AII a: 88. Prot. 4/11 1761. 1458 MalmströmIV, s. 448^49. ■•*59 MalmströmV, s. 23-39. ■•*«>° MalmströmV, s. 91-92, 78-80. '•*«-■ MalmströmV, s. 136-138, 151-152, 192-193. Cit. Kjellin, s. 123. 1457 1462
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=