329 skulle förhålla sig till fenomenet. Ledamöterna drog sig då till minnes det kungliga brevet av den 10 februari 1757 och hur man hade uppdragit åt Anders Botin att författa ett systematiskt arbete omlandets statsskick. Man komöverens om att vid lämpligt tillfälle låta kalla upp Botin till kollegiet för att förhöra sig om arbetets fortskridande. Vad gällde den egentliga huvudfrågan—det ökande antalet politiska skrifter - beslöt man inkomma med ett betänkande hos K.M:t i vilket kollegiet gav uttryck för hur man hade uppmärksammat att dessa alster inte bara var författade på ett oredigt sätt utan dessutom hade befunnits vara stridande mot »den Esprit och Afsigt hwaruti fundamentelie Lagarna äro författade». Till detta kom nu att ändamålet med Botins uppdrag ju var att åstadkomma en tillförlitlig översikt inomområdet, med vars hjälp en korrekt förståelse av grundlagarna kunde bibringas undersåtarna alltifrån ungdomsåren. I avsaknad av en sådan auktoritativ framställning var det under rådande förhållanden av största vikt att irriga uppfattningar i dessa saker inte tilläts breda ut sig, något som »swårl. är at afböija så länge alla utan åtskillnad är tillåtit att skrifwa omfundamentelle Lagarne, och under pröfning ställa sådane Sanningar som hos hwar och en Undersåte böra wara utan all twifwelsmål.» Det vore då bättre att vara utan all kunskap i ämnet. Med en minst sagt extensiv tolkning av riksdagens beslut, kunde kollegiet så inte finna annat »än at då Riksens Ständer tillstyrkt ofwannämnda systematis^^L Afhandling, deras Afsigt tillika warit att tills widare borde innehållas med några sådane Skriffters Utgifwande af andra Auctorer åtminstone så länge och till dess meranämnde Afhandling kan hinna bli färdig och till Allmän Rättelse utgifwen.» Detta, hävdade kollegiet, var ingenting annat än en billig inskränkning i den skrivfrihet som»Collegiumej allenast uti många afseenden nödig håller utan ock för Sin del wid alla tillfällen gierna befrämjar».Blandde första offren för denna politik var skriften Swea Rikes Styrelse Efter Grund-Lagarne vars publicering i avvaktan på regeringens beslut i frågan lades på is den 25 juni.*"*^^ Under sensommaren vann kollegiets underdåniga hemställan K.M:ts bevågenhet såsomvarande välgrundad. Genomkungligt brev rörande en systematisk avhandling omrikets allmänna rätt och fundamentale lagar av den 15 augusti 1759 infördes ett fullständigt moratoriumför skrifter rörande landets författning.1438 RA, Kanslikollegiums arkiv A II a: 86. Prot. 18/6 1759. Kanslikollegiums arkiv. C 1:54. Brev kanslikollegiumt. K.M:t 18/6 1759. RA, Kanslikollegiums arkiv E IV: 18. Memorial i ärendet fr. N. v. Oelreich t. kanslikollegiet 13/6 1759. Kanslikollegiums arkiv A II a: 86. Prot. 25/6 1759. RA, Kanslikollegiums arkiv E I a: 35. Brev K.M:t. t. kanslikollegium 15/8 1759. Jfr. Burins, s. 95. Burius uppmärksammar i sammanhanget uppsalaadjunkten Jonas Apelblads anhållan hos kollegiet i april 1758 om tillstånd att ge ut en svenskspråkig skrift i jure publico romano (RA, Kanslikollegiums arkiv A II a: 85. Prot. 26/4 1758.). Att kollegiet inte ansåg att något särskilt tillstånd för publicering erfordrades efter det att arbetet undergått vederbörlig censur framstår inte som överraskande, dels avsåg skriften tysk-romersk statsrätt och inte svensk, dels utfärdades moratoriet avseende litteratur rörande den svenska författningen gott och väl ett år efter det att Apelblads ansökan behandlades. Arbetet förefaller hur somhelst inte ha tryckts. 1436 1437 1438
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=