328 underkändes den till en början med hänsyn till den delvis svenska texten som ansågs strida mot akademiskt bruk. När fakulteten en vecka senare så behandlade det egentliga innehållet underkändes avhandlingen ännu en gång, då beroende på det faktumatt den av författaren förespråkade uppfattningen av frihetens väsen inte motsvarade den lagbundna frihet somvunnit officiell sanktion. Dessutomlåg det nära till att förmoda att de framförda teserna stred emot åtskilliga lagbud.Efter det att Forsskål fått del av fakultetens utslag överklägade han beslutet till kanslikollegiet, där den svenska delen föredrogs och befanns innehålla farliga principer; somsärskilt förgripligt uppfattades då kravet på en obegränsad frihet att trycka allt som man kunde försvara med ett gott samvete. Trots att fakulteten sålunda hade fällt ett riktigt avgörande, ombads universitetet av kollegiet att närmare precisera sina skäl för avslaget. I samband med att akademin givit kollegiet besked, delgavs även Forsskål fakultetens nya yttrande. Forsskål å sin sida passade då på att utnyttja sina sedan tidigare vårdade förbindelser med kanslirådet Mattias von Hermansson genomatt i ett privatbrev be omdennes understöd vid ärendets förnyade behandling i kollegiet. Sannolikt kombrevet von Hermansson tillhanda först när saken redan var utagerad: återigen hävdade nämligen kollegiet att dissertationen innehöll påståenden somvar oförenliga med gällande rätt. Den envise författarenvände sig då på nytt till von Hermansson med en hemställan omatt kollegiet i så fall ville stryka de passager somansågs skadliga. Då denna inte ledde till önskat resultat, inkom Forsskål slutligen i september 1759 med en skrivelse till kanslikollegiet av samma innehåll men utökad med en begäran omskriftligt utslag med de lagrumpreciserade somkollegiet grundade sitt beslut på. Den 17 september utfärdade kollegiet så en resolution i vilken fakultetens tidigare beslut fastställdes. När alla vägar att komma förbi den akademiska censuren således var stängda för Forsskål, beslöt han sig för att utge sin avhandling i tryck utanför universitetet. 1434 3.5.1.2. Förbudet mot politiska skrifter Utgivandet av En ÄrligStvensk hade stimulerat den offentliga debatten, också i frågor av politisk karaktäri^^^s och när censor i juni 1759 inkom till kanslikollegiet med en skrift. Kort Utdrag afStvea Rikes Regerings-Form, Ungdomen till Underwisning, var måttet rågat. Kollegieledamöterna ansåg att författaren hade farit oförsiktigt frami sin behandlingav det grannlaga ämnet och bedömde att manuskriptet inte förtjänade att tryckas. Det drog emellertid uppmärksamheten till det faktum att skrifter rörande regeringssättet och grundlagarna »esom oftast nu för tiden» inkomtill kollegiet och med all sannolikhet skulle fortsätta göra det, vilket gav uppslaget till en diskussion omhur man egentligen Schiick i: Svenska akademiens handlingar 34, s. 198-200. Schiick i: Svenska akademiens handlingar 34, s. 214—229 med återgivna handlingar i ärendet. Jfr. Burtus, s. 103-104, 222-223. Syl'wan, Den svenska pressens historia, s. 406. 1433 1434 1435
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=