326 visning i disciplinen sades visserligen förekomma, men då endast i avgiftsbelagda privata kollegier och i mån av intresse från studenternas sida. Det av Hauswolff förda resonemanget påminner starkt om det vi tidigare mött rörande undervisningen i svensk statsrätt vid de rikssvenska universiteten: vad somefterlystes var en undervisning i juspublicum, lämpad efter svenska politiska förhållanden och rensad från allt skadligt utländskt inflytande. De ursprungliga planerna på att anförtro föreläsningarna åt någon av professorerna i den juridiska fakulteten strandade på det faktum att den 1754 tillsatta visitationskommissionen ansåg att kompetens saknades. Mayers och Dähnerts offensiva agerande bakomryggen på filosofiska fakulteten tyder på att vederbörande hade goda kontakter med de svenska myndigheterna, kontakter somför Dähnerts vidkommande skulle rendera honomännu en professur. Det är oklart varför 1757 års kungliga brev rörande statsrättsundervisningen till skillnad från tidigare viljeyttringar i samma riktning delgavs universitetet i Greifswald. Förklaringen kan mycket väl ligga i omfattningen av den propagandainsats somden uppstramade akademiska statsrättsundervisningen ju var en del av — nu skulle samtliga svenska undersåtar få del av grundlagarnas innehåll, så även pomrarna. Intressant är att generalguvernören såg sig föranledd att ge en specialmotivering för ämnet i sitt följebrev till universitetet: kunskaper i disciplinen var således nyttiga för blivande tjänstemän och vid edsavläggelser i samband med hyllningar och förläningar. Anledningen till att det just var Johann Carl Dähnert som utsågs till ämnets företrädare i Greifswald är däremot utredd: Dähnert hade genomsin tidigare undervisning omde europeiska staterna berört ämnet och framförallt tillhörde han de få lärare vid universitetet som behärskade svenska språket, något som framförallt manifesterats i översättningen av Dalins Svea Rikes Historia. Även om man från juridiska fakultetens sida på intet vis var fientligt inställd till ämnet, var det ett enigt koncilium somföreslog Dähnert för uppdraget. Betydligt svårare var frågan omvad man skulle förstå under det svenska grundlagsbegreppet, trots att man påstod sig tidigare ha givit undervisning i svensk partikularstatsrätt. Tyvärr finns det inga föreläsningsanteckningar bevarade från den av Dähnert hållna undervisningen. Utifrån Dähnerts tal framstår det somklart att han såg statsrättsämnet som ett moderniserande, nyttigt inslag vid sidan av de annars hopplöst föråldrade och världsfrånvända akademiska disciplinerna. Statsrätten tjänade att fostra studenterna till att bli rättskaffens och lycksaliga medborgare. Just detta, att man inte bara tillät studiet av statsrätt utan t.o.m. uppmuntrade det var i själva verket något ovanligt, som man hade överheten att tacka: den svenska författningen garanterade en lagbunden ordning, syftande till alla medborgares frihet, välstånd och säkerhet genom samfälld verkan för det gemensamma bästa. Vad beträffade förbindelserna mellan Sverige och Pommern hade dessa lång hävd och för framtiden gällde det att stärka dem. Översättningarna av grundlagarna. En Ärlig Swensk och andra politiska texter
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=