325 Den historiska dimensionen belystes av Jacob Richardson i dennes politiskt korrekta Historiskt Bewis omSwea och Göta Rikes urgamla frihet somPalmstierna personligen värvade prenumeranter för vid sitt underlydande universitet. Innehållet omfattar en redogörelse för den urgamla svenska folksuveräniteten, primärt baserad på Snorre Sturlasons Heimskringla och berikad med argument från Sidney, Pufendorf, Aristoteles, Domat, Bacon m.fl. Palmstiernas förtroende för Codings förmåga att på ett felfritt sätt ge undervisning i statsrätt var således rubbat. Cronanders inträde på scenen ser därför ut som en tanke, även omfrågan om vem av de båda somvarit drivande i försöken att åstadkomma en extra ordinarie professur för ämnet vid Lundauniversitetet måste lämnas öppen. Av de bådas hantering av ärendet framgår åtminstone med all tydlighet att man på förhand anat konsistoriets negativa inställning. Cronanders framställning avspeglade ämnets två raisons d'etre: dels att inprägla de undersåtliga plikterna - särskilt önskvärt efter hovet revolutionsförsök - men också att bilda blivande tjänstemän och riksdagsledamöter inför deras värv. I redogörelsen för disciplinens historia på svensk botten möter oss en avvisande attityd inte bara gentemot den katolska kyrkan, något somi det närmaste är klassiskt för tiden, utan också mot de utländska, kanoniskt och romerskrättsligt utbildade juris professorer som genom sina bristfälliga kunskaper i svensk rätt hade tillfogat landet svårbotlig skada, inte minst på statsrättens område. Egentligen var det först nu som man kunde börja tala om en egentlig svensk statsrätt, mycket tack vare hjälpvetenskapernas uppblomstring (särskilt jus publicum universale och rikshistorien nämns), den ökade offentligheten o.s.v.; ett särskilt omnämnande förtjänade därvid Nehrmans handskrivna kollegium. Oaktat Cronanders intensiva bearbetning av Palmstierna och dennes irriterade skrivelser till konsistoriet lyckades inte uppsåtet. Det förefaller som om akademins dåliga finanser varit avgörande samtidigt somju praxis vid alla universitet faktiskt var - somColling framhöll - att ämnet föredrogs av ordinarie professor i svensk och romersk rätt. Undervisning det tysk-romerska riketsjuspublicum hade, somvi sett, förekommit vid Greifs’walduniversitetet åtminstone under de sista årtiondena av 1600-talet och de första under 1700-talet. När man i mindre sekreta deputationen uppmärksammade behovet av reformer vid akademin under riksdagen 1751-52, bifogade deputationsledamoten J.Chr. Hauswolff ett eget betänkande till deputationens memorial. I detta framförde Hauswolff - som själv hade ett förflutet vid högskolan - sina idéer omuniversitetets roll för landets försvenskning. Viktigast av allt var att en tillförlitlig undervisning i tyskromersk statsrätt kunde åstadkommas, särskilt mot bakgrund av den stora diversifiering somfanns representerad i litteraturen avseende den tyska konstitutionen. Greifswald var den plats, där en svensk version av den tysk-romerska statsrätten skulle föreläsas och för detta ändamålet borde en av de förhandenvarande juris professorerna utses till jurispublici et feudalis professor. Under-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=