321 gång hade stått under Odens regering på samma sätt somSverige; en teori som tidigare hade lanserats av de båda översättarna av Svea Rikes Historia i en av dem egenhändigt utarbetad not till Dalins originaltextd'^^^ Det var emellertid först senare, under vad man med dagens terminologi kan hänföra till vikingatid, somhistoriens mörker i någon mån började lätta. Man kunde då konstatera hur de »sehr bekannte und hochgeachteten Republiken» Vineta, Julin och Jomsborg stod i tät kontakt med Sverige och ofta ställde sig på svensk sida i stridigheterna med Norge och Danmark. Dessa orter fungerade samtidigt som skolor för nordborna, särskilt på handelns område. Det gotländska Visby - »wie ehemals Rhodus in Griechenland, die Gesetzgeberinn fiir die Seefahrten und den Handel in den meisten Staaten der Welt» — byggdes därigenom på ruinerna av det pommerska Vinetas forna makt.*'^^^ Efter att ha gått igenom den tidigare medeltidens mera sporadiska kontakter uppehöll sig så talaren vid Erik av Pommern, vars förtjänster omdet svenska riket - tyvärr - var mycket ringa i förhållande till det onda densamme tillfogade landet. Hans minne levde dock vidare genomde lysande pommerska släkter somunder hans regeringstid inkom till Sverige: Horn (af Rantzien), Flemming, Barnekow och andra. Under samma period inföll också hansestädernas engagemang i den nordiska politiken och den påvliga hierarkin steg till sin högsta makt; bland dess företrädare märktes bl.a. Greifswaldstudenten Birger Gunnarsson, ärkebiskop i Lund. Gustav Vasa - »Vater, Lehrer und König» - återgav landet dess liv genomatt befria folket från det danska oket, unionen och Roms betryck. I sitt värv hade han då trogna hjälpare såväl i de pommerska städerna somi hertigen själv samtidigt som ett antal pommerska undersåtar bisprang monarken med både råd och dåd. De intima förbindelserna Sverige och Pommern emellan fortsatte oförtrutet under Vasasönerna. Därför var det inte överraskande att Stralsund sökte svensk hjälp när de kejserliga trupperna under trettioåriga kriget hotade staden: stadens välgång var ju grundad på just kontakterna med de nordiska rikena. Den pommerske hertigen kastade sig och sitt land i armarna på den svenske hjältekonungen vars armé med mod, lycka och segrar tillförsäkrade sig en fred, »in welchemdas seiner Fursten beraubte Pommern auf ewig mit dem Schwedischen Reich vereignet ward.» På detta sätt visste försynen att på sina förunderliga vägar upphöja den tidigare gemenskapen mellan länderna till en fullkomlig förening— omde gamla pomrarna somfrämmande i förhållande till Sverige hade högaktat den tidigare gemenskapen, vad skulle då inte Dähnerts samtida göra, som med den inföddes rätt kunde njuta av detta rikes lycka och välstånd? Se Dalin, Geschichte des Reiches Schweden I, noten s. 83-84. I originalupplagan - Dalin, Svea Rikes Historia I, s. 106-107 - förekommer anmärkningen inte. Jfr. Dalin, Geschichte des Reiches Schweden I, noten s. 194, »Das Wisbysche See-Recht ist von Alters her in Norden in solchen Ehren, als das Rhodische in Griechenland gewesen»; i originalet - Dalin, Svea Rikes Historia I - s. 258, »Wisby-Siölagar äro af ålder så wördade i Norden somde Rhodiske i Gra:keland». 1427 1428
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=