318 omen del felaktigheter insmugit sig i texten till den tyska versionens nackdel; bl.a. anmärktes det på att det svenska panna i ett sammanhang felaktigt återgivits med Pfanne istället för Stirn, också det en iakttagelse somtyder på stor sakkunskap från recensentens sida. Prov på goda kunskaper i den svenska inrikespolitiken gavs också när anmälaren tog parti för det befogade i Benzelius’ klagomål över tidskriftens behandling av bibelställen »[u]nd wir wissen auch, daB die Barone von Reuterholm und Grönhagen sich, iiber verschiedene kuhne Erklärungen der Regierungsform, durch eigene Memoriale, beschweret haben.» Inte nog med det: recensenten noterade Dalins i tidskriften citerade Den svenskafriheten med en anmärkning omatt förekomsten av dem»diirften denjenigen eine kleine Bosheit zu seyn scheinen, welche wissen, in welcher Gnade dieser Dichter, zu der Zeit, bey Hofe stand.»! Granskningen föll överhuvudtaget tämligen väl ut, även om det inte synes som om anmälaren i allt delade En Årlig Swensks värderingar: Die Souverainität schildert er iiberall, mit den gehässigsten Farben, als die gröfite Sklaverey [-.•]• Es redet hier aber der Affect, der alles iibertreibet. Dazu ist ein Schwede noch wohl zu entschuldigen, wenn er bey diesen Beschreibungen zu heftig ist: da kein Reich alles Harte der unabhängigen Macht mehr erfahren hat, als dasselbe.''*^° Den tyskspråkiga editionen av En Ärlig Sivensk uppmärksammades också i marshäftet av den i Leipzig utkommande tidskriften Das Neueste aus der anmuthigen Gelehrsamkeit.^'^^^ På liknande sätt som i Göttingische Anzeigen von gelehrten Sachen mottogs översättningen med intresse, då man här - enligt den anonyme anmälaren - för första gången på ett tydligt sätt gavs en inblick i hur den svenska staten regerades. Författarfrågan behandlas kortfattat och spekulationer omTessin eller Dalin somdess upphovsman avfärdas som mindre sannolika. Efter den inledande orienteringen rörande författarfrågan, övergick anmälaren till att närmare presentera arbetets form. Det hävdades att samtalsformen hade sina fördelar genomatt man därigenompå ett bekvämt sätt kunde kontrastera skilda åsikter, men att detta samtidigt krävde opartiskhet från författarens sida, en opartiskhet sombäst kommit till uttryck i Ciceros filosofiska skrifter. Att tillskriva En Ärlig Swensks upphovsman någon högre grad av denna egenskap, var emellertid att gå för långt — »[u]ns ist er nichts weniger, als unpartheylich vorgekommen». Recensionen behandlade företrädesvis översättningen ur litterär synvinkel - det enda utdrag ur texten somförekomrörde den rättsinnige Honestus’ uppfattning om vad man kunde fordra av en god skribent och dennes ämnesval. I det längsta undvek recensenten att ta befattning med det politiska innehållet och när det slutligen inträffade, skedde det med stor försiktighet: det konstaterades salomoniskt att alla regeringssätt var Cit. a.a., s. 54. Das Neueste aus der anmuthigen Gelehrsamkeit 1759, s. 195-204. 1421
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=