RB 59

317 I resonemanget återfanns alltså samma tudelade legitimationsgrund för översättningsarbetet som presenterades i samband med utgivandet av fundamentallagarna: dels en adresserad specifikt till invånarna i Svenska Pommern som kunde betrakta verket som en lärobok i konsten att bli en rättskaffens svensk undersåte - man erinrar sig titeln på Dähnerts tal året innan. Die verhindlichkeit rechtschaffener Biirger den Staat zu kennen in welchem sie ihr Gliick bauen —, dels en med sikte på övriga tyskspråkiga läsare som nu äntligen skulle lära sig att undvika näsvisa bedömningar av svenska »rikssaker». I arbetet fanns i likhet med Critische Nachrichten en lista, där subskribenterna uppräknades. Det rörde sig i huvudsak ompersoner i svenskpommersk civil och militär tjänst, personer med anknytning till Tribunalet i Wismar samt omakademiker hemmahörande i Greifswald. Bland de mera kända prenumeranterna märks den tidigare nämnde Göttingenprofessorn Gottfried Achenwall, prinsarna Karl och Fredrik Adolf, Carl Christofer Gjörwell, generalguvernören Axel Löwen och hans hustru Eva Horn, riksrådet Carl Fredrik Scheffer, den blivande rikshistoriografen Anders Schönberg — då auskultant vid Svea hovrätt - samt Carl Gustaf Tessin. Till prenumeranterna vid den pommerska akademin hörde bl.a. universitetsbiblioteket, Andreas Mayer och — Dähnert själv. Precis somöversättaren hade hoppats, uppmärksammades arbetet även utanför svenska Pommerns gränser.*'**^ Den 11 januari 1759 kommenterades verket i Göttingische Anzeigen von gelehrten Sachen;^^^'^ huruvida Achenwalls roll som prenumerant på översättningen medverkat till detta eller ej är en öppen fråga. Den anonyme recensenten inledde med att konstatera att tidskriften åtnjutit stor uppmärksamhet i Sverige och också nödvändigt måste läsas i Tyskland av dem som intresserade sig för den svenska författningen och de oroligheter som de senaste åren hade drabbat landet. Därefter gavs en överraskande initierad bild av tidskriftens tillkomsthistoria och en redogörelse för den komplicerade författarfrågan, båda ämnen somi stort sett förbigicks med tystnad i översättningens förord och som därför måste härröra från andra källor — rimligtvis en i sakerna väl insatt person. Genomett urval citat ur översättningen gavs läsaren en översiktlig orientering i den svenska statsrätten innan recensenten övergick till att bedöma språk, uppbyggnad och, om än också mycket försiktigt, det politiskt brännbara innehållet. De i textens dialog återkommande personernas karaktär bedömdes sålunda mestadels som »ganz gut beobachtet». Av läsaren krävdes emellertid uppmärksamhet för att följa konversationen, eftersomden - precis somi det verkliga livet - ofta löpte fritt med fara för att det egentliga målet med samtalet förlorades på vägen. Ur språklig synvinkel uppfattades översättningen i det stora hela somlyckad, även Eigentliche Staatsverfassung des Reiches Schu'eden, fol. 5 h.-9 v. Warmholtz, nr. 6357. GöttingischeAnziegen, 1759, 1, s. 41—56. 1417 1418 1419

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=