312 beslöt att också för framtiden låta Dähnerts 100 riksdaler utgå, vore det enligt kollegiets förmenande ingenting somkunde medföra prejudikat, »åtminstone inga andra, än somwid Eders Kongl. Academie i Greifswald i synnerhet behöfwas, det är, sommed Academiens heder och upkomst äro förknippade». Beträffande Dähnerts rättigheter i universitetsorganen hänvisade kollegiet K.M:t till de stridigheter som blossade upp i samband med att Dähnert tillträdde sin nuvarande tjänst. Man betonade samtidigt att konciliets då tyngst vägande argument för att inte tillerkänna Dähnert full medbestämmanderätt - att han somsamtidig bibliotekarie och sjätte professor i filosofiska fakulteten knappast kunde ha tid över för de allmänna administrativa göromålen - numera saknade betydelse, då »medelst Juris publici Suecani läsande honom kommer at tilbindas et lika wiktigt omicke wiktigare göromål, än någon af de andre Professorerne». Dessutomhade han ju dittills kunnat sköta sina åligganden som lärare utan att biblioteket lidit något avbräck och i vilket fall som helst: de fördelar somhan in till dess åtnjutit och framdeles kunde komma att åtnjuta var personliga och ingenting hindrade att förhållandena ändrades då bibliotekarietjänsten återigen blev ledig. Med tanke på det anförda tillstyrkte kollegiet kanslerns hemställan att Dähnert skulle tillerkännas säte och stämma i fakultet och konciliumsamt rätten att bli dekanus och rektor på samma sätt som kollegorna.Brevet föredrogs i rådkammaren den 9 november*^^^ och samma dag utfärdades kungligt brev till generalguvernören för vidare befordran till konciliet i vilket alla de av kanslikollegiet föreslagna åtgärderna vann stadfästelse. I brevet betonades uttryckligen att de hundra riksdalerna var att anse sombelöning för »seiner Uns besonders angertihmten Eigenschaften und FleiEes» och som ersättning för det extra arbete somförorsakades honomav den nya sysselsättningen som professor Juris publici Suetici samt att dessa tillkom honomoavsett senare löneförbättringar och alltifrån den tidpunkt då han först tillerkänts dem.i'^®® Det underströks också att de med uppdraget förbundna rättigheterna var att anse som särskilda nådebevis och att allt vid Dähnerts avgång från bibliotekarietjänsten skulle återgå till de tidigare förhållandena. Kungabrevet meddelades universitetet i avskrift tillsammans med ett följebrev från Löwen i vilket kanslern befallde konciliet att recipiera honom »aufs fordersamste», att tillse att Dähnert tilldelades en föreläsningstid som inte kolliderade med annan undervisning samt att bifoga en förteckning på deltagande studenter till varje års catalogis laborum. 1401 RA, Brev kanslikollegiumt. K.M:t 10/10 1758. RA, Utrikesexpeditionen. Rådsprotokoll i renskrift. 1758. Prot. 9/11. »[0]hnberechnet was ihmwegen letzterer åtr Academie zuerkanten Lohns Verbesserung zukomt, von der zeit an, da er mit selbigen begnadiget ist, unabgekiirzt gemiefien und ferner geniefien möge.» 1398 1399 1400 UAG, Stettiner Bestand vol. 132. Brev K.M;t t. pomm. gen. guvernören den 9/11 1758 (i avskrift); brev pomm. gen. guvernören t. ak. konciliet 7/12 1758. Brev K.M:t t. gen. guvernören tryckt i Dähnert, Sammlung Landes-Urkunden II, s. 1001-1002. 1401
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=