311 man redan sett flera prov av hans kunskaper både avseende det svenska språket somi landetsjuspublicum, något somframförallt demonstrerats i den vid detta laget färdigcensurerade översättningen av grundlagarna. Denna hade kollegiet låtit överse och »funnit så noga med Originalierne inträffa, at ganska få ställen behöft någon jämkning. Ju mera detta intygar omProfessorens skickelighet til det göromål, hwartil Herr RiksRådet och Academi^e Cantzleren honom utsedt, ju mera synes han därwid förtjena understöd och upmuntran [...]». Begäran om privilegium för översättningen bedömdes vara både naturlig och billig och utsträcktes av kollegiet att gälla inte bara den föreliggande delen utan också den under arbete, varvid dock förutsattes att även denna insändes för be¬ hörig censur. På samma sätt ansågs förslaget omtillställande av alla nya statsrättsliga författningar vara skäligt. Beträffande Löwens egen begäran kunde myndigheten emellertid inte dölja en viss konfundering men lovade att, om nu detta verkligen inte hade iakttagits hittills, hålla sin hand över att så skedde framöver. Saken om tidpunkten för föreläsningarna och studenternas antecknande i diarierna ansågs hur somhelst inte kräva några insatser från kollegiets sida, utan kunde bestämmas av kansler och konciliet efter eget gottfinnande. Mindre enkel var den fråga somavsåg Dähnerts ekonomiska ersättning och hans roll i universitetets beslutande organ. Här såg sig kollegiet nödsakat att ge en orientering i den rådande lönepolitiken vid universitetet: sedan Dähnert 1748 blivit kallad till akademin sombibliotekarie och sjätte professor vid filosofiska fakulteten hade han årligen åtnjutit en ersättning av 200 riksdaler, d.v.s. samma belopp som hans kollegor. Till detta belopp lades emellertid genom förra visitationskommissionens försorg ytterligare hundra riksdaler som en särskild gratifikation för hans personliga förtjänster. Då riksdagen vid förra ständermötet beslutat att höja samtliga professorslöner i Greifswald med tvåhundra riksdaler skulle detta innebära att Dähnert sammanlagt fick 500 riksdaler omåret jämfört med hans kollegors 400. Dähnert var emellertid inte den ende som i lönehänseende var gynnad av de svenska myndigheterna. Mayer hade genom 1745 års uppfostringskommissions lyckats utverka en löneförhöjning på hundra riksdaler under hot om att han annars skulle lämna akadeOckså Jonas Böckman hade tillskansat sig en liknande fördel. Huru- 1397 mm. vida dessa gratifikationer skulle bestå även efter det att den beslutade löneförhöjningen genomförts var en fråga som kollegiet intill vidare lämnade öppen, men särskilda skäl talade för att åtminstone Dähnerts extra tillägg borde lämnas ograverat: dels med tanke på statsrättsundervisningen, dels på grund av att han »under sin tjänstetid sig med en besynnerlig flit och arbetsamhet distinguerat, hwaromåtskillige af honomutgifne nyttige skrifter witna». Om K.M:t nu Seth, s. 201. Som motprestation förband sig Mayer att årligen hålla ett allmänt kollegiumi experimentalfysik samt att de av honom anskaffade matematiska instrumenten skulle få inlösas av akademin. Brev K.M;t t. kansler 8/3 1750 tryckt i Dähnert, Sammlung Landes-Urkunden II, s. 999.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=