310 mans med andra handlingar, adresserade till Henrik Julius Voltemat. Sändningen verkade emellertid ha kommit på avvägar när Dähnert i augusti 1758 efterlyste uppgifter om dess öde i ett brev till Gjörwelld^^^ I alla händelser synes generalguvernören ha varit fullt ut belåten med vad Dähnert dittills åstadkommit. Den 3 oktober hade den av kriget betingade arbetsbelastningen vid pommerska regeringen lättat något och von Löwen kunde vidarebefordra översättningsmanuskriptet och Dähnerts följebrev till kanslikollegiet tillsammans med ett eget utlåtande i saken. I detta tillstyrktes alla Dähnerts yrkanden: privilegium borde således beviljas honom inte bara avseende den nu färdiga översättningen utan också beträffande det planerade andra bandet. Förslaget om en särskild för statsrättsföreläsningar reserverad tid vid akademin liksom omen förteckningpå åhörarna förordades; universitetets föreslagna delgivning av statsrättsligt tryck betecknades som »sehr dienlich» samtidigt som Löwen passade på tillfället att för regeringens vidkommande anhålla om att framgent få del av allt officiellt tryck rörande Svenska Pommern. Också Dähnerts avslutande begäran om att bli likställd med högskolans övriga lärarkollektiv rönte ett välvilligt mottagande. Eftersom uppdraget innebar en ökad arbetsbelastning för Dähnert utanför hans dittillsvarade sysslor och då Dähnert »jederzeit einen ruhmlichen Fleifi und eine vorzugliche Geschicklichkeit von sich sptiren lafien», vore det rimligt att tillerkänna honom någon sorts ekonomisk kompensation. För att undvika ytterligare kostnader föreslog generalguvernören att Dähnert också fortsättningsvis — och oberoende av eventuella senare generella lönehöjningar för professorskollektivet — borde åtnjuta de honom som bibliotekarie och filosofie professor tidigare extra tillagda hundra riksdalerna samt att han därutöver framdeles också borde ges fullt likaberättigande med sina kollegor i universitetsärendenas beredande.Den 19 oktober anmäldes saken helt kort i kanslikollegiet utan att några åtgärder vidtogs.'^^^ Ärendet blev liggande i nästan exakt ett år, innan Dähnert genom brev till K.M:t åter väckte liv i frågan. Han utgick då från att kollegiet haft viktigare sysselsättningar att ägna sig åt, i all synnerhet med tanke på »de[r] Einfal der Preussen in diesen Landen» och upprepade i övrigt sin tidigare ansökning för att på så sätt bli i stånd till att utan tidsförlust undervisa ungdomen »in der so nöthigen Wissenschaft und Kentnifi der Reichs Gesetze».*^’^ Den 10 oktober 1758 föredrogs handlingarna i kollegiet en andra gång. Kanslikollegiets vid detta tillfälle författade betänkande till K.M:t var genomgående positivt. Vad gällde Dähnerts kunskaper, hänvisade kollegiet till att KB, Brev till och från C. C. Gjörwell C 2. Brev fr. J. C. Dähnert t. C. C. Gjörwell 19/8 1393 1758. RA, Kanslikollegiums arkiv. E VII; 19. Brev gen. guv. t. kanslikollegiet 3/10 1757. RA, Kanslikollegiums arkiv. A II b: 23. Prot. 19/10 1757. RA, Kanslikollegiums arkiv. E VII: 19. Brev J. C. Dähnert t. K.M:t (odat.) vid brev gen. guv. t. kanslikollegiet 3/10 1757. 1394 1395 1396
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=