309 seines Reichs und Staats, wie dem Auge der Welt, die die Einsicht des Staatsmannes, so dem geringsten Unterthan aufgedeckt, sichtbar und begreiflich: Sollen die Gesetze, mit welchen Er herrscht, vor jedermann an öffentlichen Lehrstäten erkläret, und ihr Bestand mit der Geschichte und den ältesten Grundverfassungen des Reichs dargethan werden; so beweiset dies ja das erhabenste Vertrauen, dafi rechtschaffene und lehrbegierige Biirger und Untersassen in diesen Verfassungen, in diesen Gesetzen, Muster und Norm eines wahrhaften Landes-Wols unfehlbar erkennen könnend^^^ Dähnerts tal måste ha motsvarat alla förväntningar hos den svenska överheten: dels var det partipolitiskt fullständigt neutralt — ömtåliga frågor somt.ex. monarkens faktiska inflytande på statens affärer som i sig säkerligen var Dähnert välbekanta, nämndes inte med ett ord — dessutom var det konfessionellt fullständigt korrekt och avfattat i lämplig devot ton. Samtidigt genomsyrades resonemangen av nyttohänsyn och en inställning till den akademiska undervisningen som skarpt tog avstånd från många av de traditionella disciplinerna — utan att för den skull nämna vare sig dessa eller någon person vid namn. Dähnert såg den frihetstida författningen som en lagbunden ordning, syftande till alla medborgares frihet, välstånd och säkerhet genom samfälld verkan för det gemensamma bästa. Att så inte var fallet i alla stater (och att det även i Sverige fanns anledning att vara försiktig för att undvika ödesdigra misstag) var något som man i detta sammanhang inte behövde sticka under stol med. Som Paul Hadler påpekat i uppsatsen Die Weltanschauung Johann Carl Dähnerts^^'^^ kan man emellertid fråga sig, hur Dähnert - med denna inställning, så tydligt redovisad för sina upplysta åhörare - uppfattade de politiska förhållandena i hemprovinsen. Talet ger i sig mycket få hållpunkter, men det finns passager som snarare tyder på en långtgående assimileringsvilja än det motsatta; Schränken sie ihre Obliegenheit nicht bloft auf eine Commiine ein, zu der sie etwa gehören; bleiben sie nicht bey der Provinz stehen, ohne sich um den Hauptstaat zu bekummern. Vielleicht finden sie blödsinnige Vorgänger, die so schwach denken und sprechen, als könnte ein Glied ohne den Hauptkörper Festigkeit und Leben haben; als könnte der kleine Finger privilegiret werden, etwas zu bedeuten, ohne dal5 er an der Hand sitze. Wie klein, wie verachtenswiirdig wären wir, wenn wir so elende Gedanken je einen Eindruck auf unsere Verbindlichkeit machen liessen, auf das Reich zu sehen, welchem einverleibet zu seyn, und immer fester einverleibet zu werden, unser Leben, unser gluckseliges Leben ist.'^^- Att talet rimligtvis borde finna djup genklang hos myndigheterna, var något somDähnert givetvis var fullt på det klara med: ett antal exemplar av trycket - bl.a. ett dedikationsexemplar till K.M:t - skickades till Sverige i en låda tillsamCit. Dähnert, Die Verbindlichkeit Rechtschaffener Biirger, s. 22-23. Hadler i: Johann Carl Dähnert (1719—1785). Bibliotheksgeschichtliche Beiträge anlälUich seines 200. Todestages, s. 56—57. Cit. Dähnert, Die Verbindlichkeit Rechtschaffener Biirger, s. 21. 1390 1391 1392
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=