305 avgjordes per capsulam och till Dähnerts fördel då angelägenheten betraktades somett universitetsärended37(> Omdet personliga sammanträffandet verkligen kom till stånd är omöjligt att säga; det brev som medföljde manuskriptet - daterat den 30 juni — föredrogs åtminstone inte förrän den 21 juli. I följebrevet redogjorde Dähnert kortfattat för översättningsarbetet samtidigt somhan passade på att anhålla omvissa förmåner. Han hade uppfattat tre författningar - regeringsformen, riksdagsordningen och 1751 års konungaförsäkran - somde på vilka hela statsförfattningen vilade »und daher geglaubt, daE dieselbe nur allein bey der Staatslehre des Schwedischen Reichs [...] das Handbuch ausmachen und zum Grunde geleget werden diirfen». Denna försiktiga reservation avspeglade väl den allmänna osäkerhet sområdde i konciliet omvad som egentligen var att betrakta som svensk grundlag; materialets känslighet återspeglades också i det att Dähnert bad omsärskild nådig tillåtelse för sitt tilltag att i manuskriptet förse regeringsformens och konungaförsäkrans artiklar med marginalrubriker. Arbetet kunde emellertid inte anses som avslutat: den föreliggande översättningen avsågs nämligen kompletteras med en andra del, omfattande samtliga riksdagsbeslut från 1720 och framåt jämte andra Publicata somtjänade till närmare upplysning av de konstitutionella förhållandena i Sverige, allt under förutsättning att han erhöll tillåtelse att också översätta dessa. Mot bakgrund av att Dähnert utfört översättningen och själv bekostade tryckningen av materialet, ansökte han omkungligt privilegiumför den färdiga upplagan. Vidare förklarade Dähnert sig villig att framöver dagligen hålla offentliga förläsningar över ämnet och detta utan att ta avgifter av de studerande. Dessvärre visste han av egen erfarenhet vilka konsekvenser kollisioner mellan olika undervisningstimmar kunde föra med sig: sådana var inte bara hindersamma för lärarna utan kunde också tjäna till förevändning för studenterna att utebli. För att förebygga sådant, anhöll han därför omatt universitetet skulle föreläggas att reservera en särskild timme för de statsrättsliga föreläsningarna, »die dann von Collegiis anderer Lehrenden, sie seyn Professores oder Privat-docenten, nicht behindert werden mtilke.» För studenterna skulle det också innebära en uppmuntran omvar och en deltagare antecknades i de catalogis laborum— föreläsningsdiarier — somårligen insändes till generalguvernören. På rektors och konciliets vägnar anhöll han därutöver om att kanslikollegiet i framtiden också måtte delge det pommerska universitetet allapublicatajurispublici suecici. Avslutningsvis påmindes generalguvernören så om hur K.M:t alltid hade plikttrogna tjänster i nådig åtanke och om hur Dähnert själv hade utfört översättningen vid sidan om sina ordinarie uppgifter som bibliotekarie och professor samtidigt somhan hade kostnader för tryckningen. Allt utmynnade i förhoppningen att Dähnert skulle jämställas med universitetets övriga lärare. UAG, Stettiner Bestånd vol. 132. Rundskrivelse rektor t. koncilieledamöterna 26/6 1757. RA, Kanslikollegiums arkiv E VII; 19. Brev Dähnert t. gen. guv. 30/6 1757 sombil. t. brev gen. guv. t. kanslikollegiet 3/10 1757. 1377
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=