297 inomdet svenska riket. Bakgrunden till att man nu plötsligen från svensk sida intresserade sig för att också i det autonoma Pommern utbreda kunskaper i svensk statsrätt är emellertid oklar. Som Ivar Seth har uppmärksammat, låg 1754 års visitationskommissions förslag till en reform av undervisningen till grund för ytterligare ett projekt, utarbetat av kanslisten vid utrikesexpeditionen Johann David Reichenbach. Denne hade 1749 orsakat stor uppståndelse vid den pommerska akademin med en disputation, vars innehåll av teologerna ansågs strida mot den rena evangeliska läran. Konciliemajoriteten, ivrande för den rätta tron, misstänkte att Andreas Mayer i egenskap av dekanus för den filosofiska fakulteten hade haft sitt finger med i spelet och tog tillfället i akt att hos kanslikollegiet besvära sig över både disputationen och Mayers, somkonciliet hävdade, alltför självständiga uppträdande i universitetsangelägenheter. K.M:t informerades om den uppseglande striden av rektor varefter saken avgjordes till Reichenbachs och Mayers fördel. Därpå lämnade Reichenbach universitetet för att så småningom tillträda kanslisttjänsten vid utrikesexpeditionen och en post som informator hos kanslipresident von Höpken. Under kanslikollegiets befattning med reformförsöken av Greifswalduniversitetet anlitades så Reichenbach som expert på detta lärosäte. Inte alldeles överraskande var hans inställning till akademin mycket kritisk, bl.a. ansåg han att flertalet av lärarna var olämpliga för sitt yrke; undantagna från bedömningen var endast fem personer, däribland Mayer och Dähnert, d.v.s. den kombination vi mött ett antal gånger tidigare som särskilt gynnad av myndigheterna. Till de åtgärder han förespråkade för undervisningens förbättrande, hörde bl.a. att en av professorerna vid den juridiska fakulteten borde uppdras att årligen ge föreläsningar i jus publicum germanum et sueticum; detta mot bakgrund kansliets behov av statsrättsligt utbildade tjänstemän. Enligt Seth författades Reichenbachs åtgärdsprogram under senare delen av 1757 och föredrogs i kollegiet under oktober och november, Det standardiserade kungabrevet, daterat den 10 februari 1757, kom emellertid generalguvernören-kanslern tillhanda redan den 4 april, vilket innebär att något samband mellan Reichenbachs förslag på undervisning i svensk partikularstatsrätt och det faktum att det pommerska universitetet nu för första gången delgavs en skrivelse i frågan skrivelsen knappast föreligger. Elva dagar senare lät generalguvernören, Axel Löwen, tillställa universitetet en kopia av det på svenska avfattade kungabrevet tillsammans med ett tyskspråkigt följebrev. I detta uppdrogs åt medlemmarna av konciliet att inom sin krets föreslå en person somhuvudansvarig för ämnet. Möjligen somett eko av händelserna Seth, s. 202-203, 226-229. En mera utförlig studie av Reichenbachs person är Muller i: Pommersche Jahrbiicher 20. I uppsatsen uppmärksammas primärt Reichenbachs senare arbeten och dennes tid i Sverige förbigås med tystnad; detsamma gäller Numrich i: Pommern in der Friihen Neuzeit.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=