295 insisterade på kunglig tillåtelse för Joachim att frånträda sin tjänst men då monarken stod i fält, »sich mit nichts als dem Militair beschäftigen», hade ärendet avstannat. Det tidigare omtalade förbudet för preussiska lärare att gå i utländsk tjänst - vilket ju också ledde till att Schmauss fick rymma från Halle— synes alltså ha iakttagits fullt ut. Skulden, förklarade han, var alltså inte hans och hur somhelst hoppades han att universitetet inte skulle fästa tilltro till de rykten sompåstod att han mottagit en annan tjänst i Halle; i själva verket hade han nu beklätt samma post i tio års tid utan någon somhelst utsikt till befordI brev till Gjörwell uttryckte Dähnert 1760 sin irritation både över konciliets likgiltighet; en1345 ran. Joachims beteende och över vad han upplevde som ligt Dähnerts förmenande borde tjänsten utlysas på nytt.Joachims försäkringar om att verkligen tillträda professuren vid det pommerska universitetet upprepades för att slutligen kulminera i ett löfte omatt infinna sig i Greifswald vid påsken 1764. När Andreas Mayer i egenskap av dekanus i början av 1764 hade ställt honom under press genomatt avkräva honomen skriftlig försäkran omhans allvar att nu verkligen tillträda professuren, hade detta inte givit något resultat; i stället hade Joachim i samtal med Greifswaldorientalisten Georg Wilhelm Overkamps son - som studerade i Halle - givit klart till uttryck att han alls inte avsåg att följa kallelsen till Pommern. Detta föranledde Mayer att hänvända sig till fakultetsledamöterna med en förfrågan om det inte var lika bra att inleda ett nytt nominationsförfarande. Overkamp, som med tanke på sin son väl var tämligen insatt i ärendet, var genast med på noterna och hade t.o.m. förslag på kandidater till tjänsten. Uppenbarligen hade ryktet om den tomma lärostolen spridit sig, eftersom han sade sig att redan under föregående år ha fått in upplysningar från Berlin och Stettin om en rad lämpliga ämnen: framförallt Johann Philipp Murray i Göttingen'^'^^ somsades vara väl hemmastadd i både historia ochjus publicumoch dessutom känd i Stockholm, vidare J.B. Köhler - också han i Göttingen^^"*® -, extraordinarie historieprofessorn i Halle, Bertramsamt (den även tidigare föreslagne) Ahland i Leipzig. Slutligen vågade så Overkamp med sina kontakter förutse att ett brev från Joachim ' ^•*5 UAG, Stettiner Bestand vol. 111. Utdrag ur brev från Johann FriedrichJoachim25/8 1758. KB, Brev till och från C. C. Gjörwell C 2. Brev fr. J. C. Dähnert t. C. C. Gjörwell 31/3 1760. »Ich habe mich lange fiber die Gleichgfiltigkeit der Akademie des Ausbleibens des ProfessorsJoachimi geärgert, und mich gewundert, dafi nicht längst vomHofe oder vom Cancellarii Befehle zum neuen Vorschlag eingegangen sind. Unlängst hat er hieher gemeldet, daB er sich de 1346 facto von Halle [...Jmachen wolle. Die Zeit wird es lehren. Es könnte nicht schaden, wenn jemand eine anderweitige Besetzung dieser 5 jährigen Vacanz veranlalke.» Den i pommerska universitetsärenden väl orienterade Gjörwell noterade på brevet att »Prof. Joachimi i Halle hade blifwit befordrad til Hist. Prof. i Greifswald efter von Schwarz, somdog 1755, men kom icke, utan Professionen tilföll H. Möller, först 1765, H:ket Stillestånd för en så angelägen Vetenskap! Kriget men hindrade väl något.» Omdenne, se Hans Gillingstam, Murray, släktart. i: SBL 26, s. 84; jfr. Sörlin, s. 107. J. B. Koehler, prof. i orientaliska språk. (1742-1802). von Selle, s. 98, 131. 1347 1348
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=