RB 59

291 Utkastet fortsätter så med att rapportera om hur man från fakultetens sida vinnlagt sig om att bilda sig en uppfattning om de föreslagna kandidaternas vandel, deras pedagogiska skicklighet och andra egenskaper som uppfattades somerforderliga för tjänsten, en undersökning somdelvis hade baserats på de sökandes inskickade specimina. Efter företagen sovring återstod tre namn: i tur och ordningJoachim, Pauli och Belius. Att de ovanstående kriterierna kanske trots allt inte varit de enda utslagsgivande framgår av noteringen att dessa tre tillhörde dem som kunde tänkas acceptera en lön på 400 rdr. Avslutningsvis kunde man så inte undertrycka en förhoppning omatt även de andra professorerna vid fakulteten i framtiden skulle kunna komma i åtanke för en höjning av lönerna. Huruvida det var denna redogörelse som kurserade bland koncilieledamöterna för deras utlåtande den 24 januari är naturligtvis svårt att avgöra. Vad som talar för detta är att tjänsten betecknades som en ren historieprofessur samt att avsändaren vad beträffar den eftersträvade löneförhöjningen inskränkte sig till att hoppas att medlemmarna i den egna fakulteten skulle komma i åtanke. Samtidigt finns det emellertid även en den 29 december 1755 daterad nominationsskrivelse av mera officiell karaktär, undertecknad av Andreas Mayer och ställd till prorektor och koncilium. I denna, som i sak överensstämmer med det ovannämnda utkastet — dock utan en lika utförlig redovisning av fakultetens arbete — omtalas emellertid tjänsten somvarande en professur i moral och historia men, å andra sidan, nämns inte någon somhelst anhållan omlöneförhöjning.Utan att fördjupa sig allt för mycket i den akademiska postgångens gåtor, kan det dock konstateras att slutredaktionen, d.v.s. den nominationsskrivelsesomkonciliet efter fakultetens beslut delgav generalguvernören/kanslern bär tecken somtyder på att konciliet tagit intryck av de anmärkningar somgjordes i samband med rundskrivelsen den 24 januari: dels har skrivelsen en utförlig hänvisning till att professuren enligt 1702 års visitationsrecess omfattade en kombination av praktisk filosofi och historia och att därför endast en person skulle kallas — ett faktumsomväl överheten även utan särskilt påpekande borde ha varit medveten om-, dels sade sig koncilieledamöterna förenas med filosofiska fakultetens medlemmar i en anhållan om en generell löneförhöjning.Den förstnämnda justeringen synes alltså vara det enda somden juridiska fakulteten åstadkom med sina omfattande klagomål. Samma dag somkonciliets nominationsskrivelse daterades, den 4 mars, fann man också för gott att avlämna det tidigare refererade yttrandet till pommerska regeringen angående Dähnerts ansökan. Konciliet hänvisade inledningsvis till det av K.M:t under föregående sommar inledda remissförfarandet somför unin3i UAG, Phil. Fak. vol. 21. Nominationsskrivelse A. Mayer t. prorektor och ak. konciliet 29/12 1755. '333 UAG, Stettiner Bestand vol. 111. Nominationsskrivelse ak. konciliet t. kansler 4/3 1756. 20

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=