290 passa på att kommentera genom att översända det utlåtande i saken man tidigare hade delgivit konciliet. Utlåtandet- somkomatt medfölja ett nedan nämnt brev från pommerska regeringen till K,M;t rörande Dähnerts inhopp i processen — visade med all önskvärd tydlighet att fakulteten inte låtit sig övertygas av Dähnerts argumentering. Man hänvisade inledningsvis till de förhållanden som rått under Westphals tid och somju motsvarade den av Dähnert föreslagna sammanslagningen mellan bibliotekarietjänst och historieprofessur. Bibliotekarietjänsten skattades nu högt av fakulteten och uppfattades av dess företrädare som en särskild kunglig nåd som vederfarits akademin för att befrämja dess utveckling: man såg t.o.m. på denna inrättning »mit viel zu dankbahrster Erbietung, als dal? wir derselbe durch eine neue Combination so bald wieder verlustig gehen solten». Vad gällde Dähnerts yrkesmässiga insatser skrädde fakulteten till en början inte på lovorden och sade sig inte önska mera än att han ännu i flera år skulle stanna på sin tjänst. Beträffande lönen för densamma, hade man däremot svårt att inse att han skulle vara i en sämre sits än någon annan lärare vid fakulteten; alla önskade en löneförhöjning och vad vore väl rimligare än att Dähnert på samma sätt som alla andra fick avvakta en generell höjning av ersättningsnivåerna? När fakulteten därefter skärskådade möjligheterna att lägga samman lärostolarna utan att något av ämnesområdena skulle bli lidande, kunde professorerna inte underlåta — trots vad de tidigare hävdat till Dähnerts fördel - att understryka det faktum att han hittills inte lyckats fullfölja arbetet med bibliotekskatalogen och att han t.o.m. »aus eigenen Belieben» och utan överhetens samtycke hade försummat utgivningen av Critische Nachrichten, något somhan ju annars enligt den reviderade instruktionenvar skyldig till. I övrigt hade man inte sett till något specimen av Dähnerts hand somhade kunnat föranlåta fakulteten att sätta upp honom på förslag. Att han under Schwartz’ sjukdomstid hade hållit historiska föreläsningar över Achenwalls kompendium innebar inte att man kunde betrakta Dähnert som kvalificerad för sysslan, i all synnerhet somvisitationskommissionen ju utti^xkligen hade rekommenderat universitetet att vid nominationen ha sådana män i åtanke somredan hade rykte omsig att vara väl förfarna i tysk rikshistoria och det därmed förknippadejuspublicum Germaniae. Eftersom det var just detta man iakttagit vid förslagen till professurens besättande, önskade man häri ingen ändring. Också argumentet att en kombination av ämnena på grund av dess inbördes släktskap i sig skulle innebära en vinst underkändes: »Da die historia litteraria von gleich starken EinfliiBe in alien iibrigen Wifienschaften ist, so wird Er auf eine jede erste vacant gewordene Profession Anspruch zu machen sich berechtiget halten können». RA, Pommeranica vol. 424. Fak.:s utlåtande sombilaga till brev pomm. reg. t. K.M:t 19/3 1756. 1330 Vad som åsyftas är med all säkerhet Gottfried Achentrall, Grundsätze der Europäischen Geschichte zur politischen Kenntniss der heutigen vornehmsten Staaten (Göttingen 1754). 1329
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=