289 Så snart fakulteten av dekanus informerats omkommissionens synpunkter på den lediga tjänstens tillsättande, hade man skridit till verket och brevledes tagit kontakt med berömda män, erfarna i historia och jus publicum; i skrivelsen är hovrådet Mascov'^-^ och professorn i Leipzig, Kramer, Johann Jacob Schmauss i Göttingen samt Claddenius^^^^ [ Wittenberg explicit nämnda. Av dessa hade man fått sju kandidater på förslag: Johann Friedrich Joachim, e.o. professor i juridik och historia i Halle, dr. Reinhard,'^25 professor i historia vid Erlangens universitet, dr. Ahland, e.o. professor i Leipzig, dr. Belius,'326 e.o. filosofie professor vid samma universitet, Pauli,j^r. dr. och e.o. professor för historia och statslära i Königsberg, e.o. professorn dr. Michaelis*^^^ i Göttingen samt dr. Wernsdorf, prof. antiquit. extraord. i Leipzig. Mitt upp i allt detta hade så fakulteten den 2 september erhållit meddelande från konciliet omDähnerts hos K.M:t anmälda intresse för tjänsten - något som man nu ville 1324 Johann Jacob Mascov. Född i Danzig 1689, studier vid universitetet i Leipzig, magister 1711 samt 1718 jur. dr. i Halle. 1719 e.o. jur. prof., upphovsman till PrincipiaJuris publici imperii Romano-germanici (Leipzig 1729 m.fl. uppl.), 1732 hovråd. Död 1761, »der Schmuck der deutschen Publicisten» (cit. Rotermund). Stolleis, Geschichte des öffentlichen Rechts in Deutschland I, s. 307. Hammerstein, Jus und Historic, s. 284; Rotermund, IV, sp. 909—910. Ernst Martin Chladni (Chladenius). Född i Wittenberg 1715, studier i juridik och filosofi vid hemstadens universitet, 1743 jur. dr. 1746 professor i länsrätt, 1752 ord. professor i Institutionerna, 1754 assessor vid Landgericht i Niederlausitz, 1759 professor i Pandekterna och bisittare i andliga konsistoriet. 1763 kursachsiskt hov- och justitieråds karaktär, direktor i konsistoriet, professor i Dekretalierna m.m. Död i Wittenberg 1782. Steffenhagen, Ernst Martin Chladni, art. i: ADB4, s. 124. 1324 Född 1713 i Halle, studier vid universitetet i samma stad - företrädesvis för H. v. Ludewig -, jur. dr. 1738. 1748 e.o professor juris et historiarum, 1762 ordinäre professor. Publicerade bl.a. Einleitung zu den Geschichten der heutigen Reiche und Staaten von Europa (1747), Einleitung zu der Reichshistorie (1751), Historische Nachricht von der imKönigreich Dännemark imJahr 1660 eingefuhrten Souveränität (1761), Geschichte der Deutschen Reichstäge (2 bd, 1762). Död 24/12 1768. Adelung, s. 2287 (som f.ö. vill sätta dödsåret till 1767); von Wegele, s. 557, fn. 3; Putter II, s. 109 sätter även han dödsåret till 1767. Piitter hävdar på samma ställe att »[i]n seinen Schriften herrscht mehr historische als juristische Bearbeitung des Staatsrechts». Johann Paul Reinhard. Född i Hildburghausen 1722, studier i Jena 1739, magister i Erlangen. 1746 e.o. fil. prof. vid detta universitet, 1752 ordinarie. 1755 ansvarig för universitetsbiblioteket, 1759 professor i vältalighet och poesi, 1767 i historia. 1768 hovråds karaktär. Död 1779. Rotermund, V, 3, sp. 1706. Carl Andreas Bél, f. 1717. Historiker, filolog och bibliotekarie vid universitetet i Leipzig. Professor i poesi och censor; i sistnämda egenskapen låg han bakom förbud mot utgivandet av Lessings »Nathan der Weise» och Coethes »Das Leiden des jungen Werther». Död 1782. Rathmann, s. 113, 340. Carl Friedrich Pauli. Född i Saalfeld 1723, 1740 student i Königsberg och 1742 i Halle. 1747 magister och jur. dr. vid samma universitet. Kallad 1748 som e.o. jur. prof. t. Königsberg men fick efter ansökan tjänsten förlagd till Halle somen e.o. professur i statsrätt och historia. 1765 ord. professor i filosofi och historia. Död 1778. Rotermund, V, 3, sp. 1689. August Benedict Michaelis. Född 1725 i Halle, studier vid hemstadens universitet, jur. dr. 1753 och samma år e.o. fil. prof. i Cöttingen där han kvarstannade till 1756. Praktiserade därefter i Altona. Död 1768. Rotermund, IV, sp. 1652. 1322 1323 1325 1328
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=