273 och sysslor så tillät, skulle »det gamla, rörande Professionen» nog hållas i åtanked25-t Hur relationerna gestaltade sig mellan Cronander och de övriga kollegerna vid universitetet kan utläsas av den skrivelse somhans efterträdare, adjunkten vid filosofiska fakulteten Anders Peter Stobasus, riktade till Palmstierna den 1 november med besvär över att Cronander även sedan han transporterats till juridiska fakulteten behållit titeln av filosofie adjunkt. Bägaren rann för Stobaeus’ del över när Cronander presiderade över en filosofisk disputation och på avhandlingens titelblad figurerade somPhilos, et Jur. adjunctus ordinarius. I sin roll somopponent begärde Stobxus förklaringpå det inträffade, men kunde »utom några ohöfliga utlåtelser icke bekomma något annat swar af honom, än at han hade wäntat sig wigtigare och anständigare argument af mig såsomopponens», varefter Cronander hänvisade till sin gamla fullmakt för filosofie adjunkturen. Därutöver hade Stobaeus emellertid också åsikter ominnehållet i den framlagda dissertationen och skrivelsen formade sig till ett generalangrepp, riktat såväl mot Cronanders person sommot hans uppfattningar i filosofiskt-politiskt hänseende; Hwad Herr Adjuncten Cronander angår, så will rygtet beskylla honomför, at melera sig utj alla affairer, hwartill den dubbla Caractéren torde wara honom nödig, såsom Man äfwen af hans actioner will sluta, at han intet är någon stor människowänn, utan snarare på alt sätt sträfwar efter sitt eget intresse. Om så är, ser jag intet, at inbördes frid och enighet därigenommycket skall kunna befrämjas. Eljest lärer Eders Excellence wid genomläsandet af den upsända disputation nogsamt finna hwad skadeligt tankesätt omfriheten Adjuncten Cronander döljer, under alla dess lismande utlåtelser och omswep uti §. 45. och den därtill hörande deduction omfriheten i gemen och dess åtskilliga indelningar, då han i slutet af 62 sidan så definierar libertas Civilis, at den äfwen uti den fullkomligaste Enwåldsregering skulle kunna hafwa rum, äfwen som han på samma sida tror sig hafwa tillagt friheten ett oförlikneligt beröm, då han säger, optimus quisquefamamtunctur et sed libertatis amore omnes afficiuntur et inflammantor det är både goda och onda älskar friheten. Sannerligen synes detta wara ett owanligt beröm, och snarare ämnat till frihetens förklenande än til dess recommendation. Dessa, med flera anmärkningar hafwa många andra med mig gjordt wid Adjuncten Cronanders disputation, och, om intet ämnet warit så ömt; hade jag äfwen på Academien förhållet honom dess fel härutinnan. Eders Excellences widare högtuplysta skärskådande underställes underdån-ödmjukast om samma anmärkningar icke äga sin goda grund, och kunna förtjäna någon ytterligare upmärksamhet. Åtminstone är detta icke första gången som man haft tillfälle at utröna Adjuncten Cronanders konstlade wäsende.'^^^ och sammankomster emot Kongl. Resolutionen på Ständernas beswär af d. 16. Oct. 1723 och thess 1. §. olofl. för sig sielf sökt votering och underskrift till lediga Borgmästaresyslan». Därtill kom viten för upprepade uteblivanden från domstolen. RA, Kanslersämbetets för Lunds universitet arkiv. I. Koncept och registratur. Registratur 1757-1762. Brev kansler t. S. Cronander 5/10 1759. RA, Kanslersämbetets för Lunds universitet arkiv. III. Inkomna handlingar. Consistorii academici brev 1759. Brev A. P. Stobaeus t. kansler 1/11 1759. 1254
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=