272 kommit i åtnjutande av sin fulla lön, hade konsistoriet förslagit att de 500 skulle delas mellan teologie professorn Gustaf Ernst von Bildstein och Colling så att båda efter ett ytterligare tillägg på 100 dir. smt. var och en skulle komma att åtnjuta en ersättning av 300 dir. smt. om året. I och för sig sade sig Palmstierna vara villig att samtycka till förslaget, om det nu inte vore så att han kände en viss oro för kassans tillstånd. Dels saknades redovisning för det då pågående ridhusbygget somtrots tidigare påminnelse ännu inte kommit honom tillhanda, dels sades konsistoriets tidigare visade sparsamhet inge honom farhågor för kassans egentliga tillstånd: »[d]et samma gifwer mig ock anledning at tro, det den Academiska cassan ei är så rik, somdet föregifwas, så framt man icke wille säga, at samma cassa, för wissa afsigter, kan wara rik eller fattig, alt som de äro mera, eller mindre, angenäma, hwilka af henne behöfwa någon hielp.» Bidragande till denna pik var säkerligen också det faktumatt kansler i mellantiden hade delgivits en förklaring från Colling rörande den av Palmstierna kritiserade dissertationen. Colling hade försvarat sig med att han bara hade velat belysa Sveriges tidigare rättigheter i den nedre sachsiska rikskretsen - vartill det förlorade Bremen-Verden hörde — en förklaring somkansler emellertid inte godtog med hänvisning till att den text somförelagts honom för censur var författad i presens. Palmstierna krävde nu in avhandlingen i sin helhet och läxade upp rektor för att han underlåtit att föredraga kanslersskrivelsen av den 8 maj inför sittande konsistorium.När rektor i augusti så förklarade sig vara beredd att skicka upp ett exemplar av indragna disputationen, förklarade Palmstierna lakoniskt att eftersomden i vilket fall är förbjuden, »kan det wara mig lika mycket omden nu in extenso hitsändes el:r ej». Cronanders korrespondens med Palmstierna fortsatte med ett brev avsänt den 28 september i vilket han utbad sig omkanslerns beskydd mot sina vedersakare i rådhusrätten rörande ett klandrat borgmästarval. Cronander hade blivit dömd till 100 dir. smt.:s böter förutom rättegångskostnader, ett utslag som hävdades vara grundat på uppenbar domvilla samtidigt som han inte underlät att påpeka att rätten hade utgjorts av en ung vice häradshövding och några »oförfarne studenter hwilka Professor Colling utsedt»; genom kanslerssekreteraren Kinborgs förmedling hade Cronander nu anfört besvär hos K.M:t. Man får förmoda att förhållandet mellan Colling och hans adjunkt var något ansträngt. Själv upplevde sig Cronander som ständigt otursförföljd och kunde därför heller inte låta bli att försynt undra hur ärendet rörande den extraordinarie professuren fortskred. ^253 j svarsbrev lovade Palmstierna att i görligaste mån hjälpa Cronander vad beträffade rättegångssaken och när hälsa LUA, Kansliet E III a: 10. Brev kansler t. ak. konsistoriet 8/6 1759. LUA, Kansliet E III a: 10. Brev kansler t. ak. konsistoriet 10/8 1759. RA, Kanslersämbetets för Lunds universitet arkiv. III. Inkomna handlingar. Consistorii academici brev 1759. Brev S. Cronander t. kansler 3/10 1759. Händelsen omtalas helt kort i Blomqvist, s. 213. Handlingar rörande saken finns i LUA, Kansliet E IX: 2. I där förvarad kopia av rådhusrättens saköreslängd framgår att Cronander fälldes »för thet at han uti åtskilligaprivates hus 1252
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=