268 Förslagets innehåll gick alltså — sånär som på föreskrifterna 1237 ersättning. rörande professorns rätt att delta i universitetetsorganens arbete — fullständigt tillbaka på Cronanders brev. Prokansler Engeströms engagemang i ärendet kan utläsas av att han enkom för kanslersbrevets behandlande under pågående ferier inkallade konsistorium till möte. Saken bordlädes emellertid i avvaktan på att juridiska fakulteten, d.v.s. Colling, skulle få möjlighet att sätta sig in handlingarna och avge ett yttrande,*^^^ vilket förelåg i färdigt skick fjorton dagar senare.Redan i inledningen till memorialet slog Colling an tonen genom att framhålla att det föreliggande betänkandet avgivits med syfte att bevaka fakultetens lagliga rättigheter, något somhan - måhända inte utan malis - sade sig kunna göra så mycket lättare eftersom man inte kände till någon sökande till den förslagna tjänsten och det särskilt med tanke på att en sådan ansökan, i överensstämmelse med många påpekanden från kanslershåll, borde handläggas av konsistoriet. Nödvändigheten av undervisningi statsrätten ville fakulteten däremot inte bestrida, tvärt om borde man anse jus publicumparticulare som den högsta prydnaden och det väsentligaste ämnet överhuvudtaget inom lagfarenheten i ett land med fritt statsskick. Colling hävdade med emfas att undervisning och examination i disciplinen hade skett regelbundet varje terminoch att någon enskild aldrig haft anledning att klaga över vägrad handledning. Visserligen var det sant att fakulteten bestod av en enda lärare, men så hade varit fallet tidigare också, då studentantalet ofta hade varit runt hundra istället för dagens drygt tjugo. Om det nu fanns någon som mot förmodan inte skulle ha kommit i åtnjutande av tillräcklig undervisning — trots Collings insatser om en timmes offentlig föreläsning omdagen och upp till sex timmars privat undervisning — disponerade ju fakulteten en egen adjunkt dristade fakulteten sig att påminna om kungl. förordning 20/9 1723 5 §1240 anställning till ordinarie tjänstemäns förfång jämte kungl. reskript 10/7 1739 rörande extraordinarie professorers föreslående och antagande emot akadesom skulle sysselsättas. Därutöver regeringsformens 43 § jämförd med som uttryckligen förbjöd extraordinaries LUA, Kansliet E III a; 10. Brev kansler t. ak. konsistoriet 15/12 1758. Ett utkast till brev kansler t. K.M:t i ärendet (odaterat) finns även i RA, Kanslersämbetets för Lunds universitet arkiv. III. Inkomna handlingar. Consistorii academici brev 1758. LUA, Kansliet A II a: 20. Protokoll 31/1 1759. LUA, Jur fak.;s i Lund arkiv AI;1. Prot. 13/2 1759 »Författades Juridiska Faculteten thes yttrande emot försöket [!] af en Professio extraordinarieJur. publ. Svecani [...].» Kungl. förordning 20/9 1723 ang karaktärers förbjudande och subordinationens iakttagande, 5 §, »Som wid Riksens Collegier och Militair-Stater med tilräckelige Ledamöter och Betienter efter Staten blifwit försedde, så wil Kongl. Maj:t, likmätigt Regerings-forwerzs 43. §. (/) hädanefter inge Extraordinarier tilsätia, mindre efterlåta Collegier och Ämbetsmän, slike Extraordinarier at antaga och föreslå, när därigenomnågot hinder och eftersättiande kan förorsakas för de ordinarie Betienter uti deras befordring och wäntade wälförtiente framsteg.» Tryckt i Modée I, s. 390. 1239 1240
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=