266 inte bara skulle lämnas rådrum vad gällde själva ansökan utan förslag också tid för författande och ventilerande av specimina — ett förfarande som 1235 som Cronander uppskattade skulle ta två till tre års tid i anspråk - samtidigt som ständigt nya studentkullar lämnade universitetet. »På två års tid kan ock af okunnighet om regeringssätt och grundlagar mycken olycka upwäxa öfwer Land och Rike. En ännu kortare tid är i thetta fall alt för tilräckelig. Swampen drager sig icke så hastigt up utur jord, somfolks fördärf födas och mognar af förskämda tänkesätt i det allmänna». Med tanke på de för landet allvarliga följderna av en så segdragen procedur, ifrågasatte Cronander omdet inte vore att föredra om Palmstierna istället föreslog en skicklig och beprövad man till en extraordinarie professur somredan nästa termin kunde påbörja undervisning i ämnet, i all synnerhet omdet fanns någon kvalificerad kandidat tillgängligsom otvivelaktigt stod i tur för befordran och därigenominte trädde någon annans rätt förnär. På så sätt borde man kunna kringgå bestämmelserna i det nämnda kungliga brevet. Cronanders optimisminför ämnets framtidsutsikter fördunklades dock i viss mån av lönefrågan. En ny tjänst inomde givna ekonomiska ramarna bedömdes sompraktiskt ogenomförbar samtidigt somhan inte ansåg sig kunna föreslå tjänsten utan lön, ett dilemma somföreslogs lösas genomatt universitetets besparingsmedel togs i anspråk i avvaktan på nästa riksdag, då ständerna på begäran av kansler säkerligen kunde ställa tillräckliga medel till förfogande. »Ungdomen är af ett wekt ämne, somsnart emottager, men swårl. lämnar den prägel, som först intryckas. The practis^^ sanningar, som skola regera den mognare åldern, böra therföre i yngre och qwickare år diupt inpräglas. Och ibland thessa må man wäl med alt fog räkna the hälga läror, som til wårt J.P. höra. Men thetta lära höga wederbörande bätre inse. Min lilla omtanka kan ei el. i thetta målet något uträtta.» Däremot hade Cronander idéer om hur de helga lärorna skulle inpräglas i den studerade ungdomen, baserade på 16 års erfarenhet av universitetsmiljön. Sålunda borde undervisning ges dels i form av en allmän grundkurs, omfattande offentliga föreläsningar, dels i formav en privat fördjupningskurs, ämnad åt demsomgenomhärkomst och begåvning kunde förutsättas vara i behov av grundligare kunskaper för karriärer i statens tjänst. De senare skulle ges särskild uppmärksamhet och orienteras inte bara i grundlagarna utan också i de »faste rättwisor och försiktighetsreglor som then högsta lagstiftande makten följer i lagarnas stadgande och förbättrande», något somkunde belysas genom Cronander hänvisar till kungl. brev av den 15/12 1756. Detta återfinnes i LUA, Kansliet E I a: 6. »[0]ch alldenstund Riksens Ständer funnit öfwerensstämmande med hwad Rikets Grundlagar, ang:de tiensters bortgifwande i öfrigit innehålla, at ordinarie Professioner utom stat, enligit 40. §. uti Regerings/orwew besättas, sedan ordentligit Förslag på trenne där til blifwit af wederbörande Consistorio Academico uprättadt. Altså kommer efter Riksens Ständers underdåniga anhållan med besättjandet af Ordinarie Professioner utom stat wid Academierne, hädanefter uppå förenämnda sätt att förfaras [...].» 1235
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=