264 lertid också ett svar. Naturligtvis fanns möjligheten att såsomriksdagsman lära känna systemet inifrån, något som kunde vara både tidsödande och otillräckligt, varför de bästa tillfällena för regelrätt undervisning var två: antingen genomprivat information i föräldrahemmen eller i skolorna. Av dessa var skolan att föredra och bland dem borde insatserna primärt inriktas på rikets akademier: först när den akademiska undervisningen givit frukt i formav informatorer och gymnasielärare kunde man räkna med att kunskaperna skulle spridas runt om i landet. Beklagligtvis, fortsatte Cronander, lät ämnets ställning vid universiteten fortfarande mycket övrigt att önska. Detta konstaterande föranledde brevskrivaren att ge en längre exposé över den svenska statslagfarenhetens historia med avstamp i Gustav Vasas regeringstid då - allt enligt Cronander - landet inte bara gjort sig fritt från en trolös överhets tyranni utan, framförallt, från det samvetstvång som rått under trycket av den katolska hierarkin. Först efter dessa omvälvningar kunde skolorna tjäna både kyrkans och det borgerliga samhällets intressen. Trots krig och oroligheter kunde man så iaktta hur tidigare förkvävda vetenskaper växte fram, däribland juridiken. Dessvärre var riket till en början tvunget att lita till främmande el. wid utrikes Academier upamade Professores Juris, hwilka antingen af Påfwelagen ännu widhängande smitta, el. genom besynnerlig wordnad för Äomerska lagen (som tå och i brist på annan utarbetad lagfarenhet werkel. förtienete sin achtning) och af okunnighet omRiksens urgamla lag och inrättningar, gåfwo oss sådana begrep och grundsatser i wår swänska lagfarenhet, somjemte thet the på annat sätt skadade riket och gorde ingrep uti Ståndens Privilegier, mer hindrade än befrämjade thenna ädla wetenskapens upkomst. Inte desto mindre fortsatte ständerna att upprätthålla befolkningens frihet och ingen monark tillträdde sin regering utan att avlägga en konungaförsäkran. Bevarade privilegier, den förbättrade religionslagstiftningen, arvföreningar och riksdagsbeslut vittnade fortfarande om deras vaksamhet. Tillsammans med konungabalken utgjorde dessa tidens svenska jus publicum. 1634 tillkom den av ständerna 1660 förbättrade regeringsformen, »men war doch med alt thetta icke så fulständig, at en Publicist, som aldrig får wåga egna tankar, kunde upbygga et så granlaga systeme» - framförallt saknades en ordentlig riksdagsordning men stora brister fanns också i den konstitutionella sedvanerätten, i kunskapen omjus publicum universale och i ämnets hjälpvetenskaper såsom rikshistoria, heraldik, diplomatik m.m. Omämnet intill dess lidit av barnsjukdomar, omöjliggjordes all vidare utveckling av enväldets införande. Just därför borde det antecknas til Swänska Nationens ewärdeliga heder, at man efter 40 år (en tidslängd, som war aldeles tilräckelig at utplåna thet sw'aga begrep man förut ägt om SwänskaJ.P.) kunde författa och fastställa en regeringsform, somuti allt lyser af
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=