258 tjänsten. För kritikerna kunde det ligga nära till hands att påstå att majestätet led men, men ingenting kunde vara felaktigare: just genomdessa förbehåll för folkets frihet regerade överheten med lag och kunde på så sätt räkna med så mycket större heder och ära, något som författaren styrker med utdrag ur Konungastyrelsen.*^®^ Därefter görs läsaren bekant med de olika formerna för överhetsvälde: tyranni, monarki, aristokrati och demokrati - en framställning som till övervägande delen bygger på Septalius’^^os ratione status. Tyranniet som regeringssätt var naturligtvis den givna motståndaren till allt vad frihet hette men när författaren komin på de övriga tre statsformerna - där ju en grundlag med frihetliga förbehåll var fullt tänkbar - nöjde han sig med att varna för riskerna att dessa urartar till tyranni genomde makthavandes och underlydandes missbruk av lagarna; man letar däremot förgäves efter något svar på frågan hur det svenska regeringssättet egentligen borde klassificeras.i2°^ Insikten omden naturliga rätten och därigenom också omskyldigheten att hålla ingångna avtal och främja varandras välgång bevisades med åberopande av Cicero, Jean Domats^^io J'raiti de loix och Pufendorfs Dejure naturs et gentium, en argumentation somlöpte ut på att moraliskt rättfärdiga Torgny lagmans och allhärjartingets motstånd mot den kungliga viljan som den beskrivs hos Snorre.i^n Om överheten - det må vara i en monarki, aristokrati eller i en demokrati - överträdde naturrätten eller de friheter som folket förbehållit sig i grundlagen och därigenomuppträdde som en undersåtarnas fiende, inträdde en folkets rättighet till nödvärn. Till stöd för denna uppfattning åberopas Pufendorf, Barbeyrac samt de i denna fråga betydligt entydigare Sidney och Locke.Saken komplicerades emellertid av det faktumatt en illasinnad överhet svårligen kunde komma över makten utan att ha handgångna män bland undersåtarna. Därigenom uppstod tvedräkt och partier i folket, något som - med hänvisning till en latinsk översättning av [Richardson], s. 105-113. Född 1550 i Milano, båda föräldrarna med ledande jurister i släkten. Med. dr. vid universitetet i Pavia 1570, e.o. med. professor 1573. Erbjuden historiograftjänst av Filip II av Spanien. Aktiv i hemstaden även som lärare för politik och moral. Utnämnd till statlig läkare för Milano 1628. Död 1633. Utgav bl.a. Della ragion distatio, vilken utkomi latinsk översättning i Tyskland 1659 samt 1679. Zedler, sp. 264. [Richardson], s. 125—133. Född 1625 i Clermont-Ferrand, skolgång hos jesuiterna i Paris samt därefter rättsvetenskapliga studier vid universitetet i Bourges. Jur. dr. där 1645. Förutomatt ha goda kunskaper i såväl romersk rätt somde franska kutymerna var Domat också naturvetenskapligt intresserad och vän med Blaise Pascal. Konverterade till jansenismen. Karriär som juridisk ämbetsman. Utarbetade 1689-1694 verket Les loix civiles dans leur ordre naturel för att i görligaste mån underlätta det praktiska handhavandet av landets disparata rättsordningar. Död 1696./. Richardot, Domat, art. i: Dictionnaire de biographiefrangaise, bd 11 (1967), sp. 466^67. Se även en presentation av denne samt ett stycke av Traitédes loix (1694) i svensk överättning i; Strömholm&Frändberg, s. 149-165. [Richardson], s. 133-144. [Richardson], s. 144—157. 1207 1208 1209 1210 1211 1212
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=