257 hänvisning till Loccenius’ och Pufendorfs verk rörande den svenska historien Ragnvald Knaphövdes öde då han slogs ihjäl av västgötarna vid Karleby, ett handlande som vid en samlad bedömning och särskilt med tanke på att Ragnvald höll »sin lystnad och sjelfswåld för lag och rätt» sades vara förståeligt.'203 Efter en kort laghistorisk exposé med nedslag i Upplandslagens stadfästelsebrev, i stadfästelsebrevet till Södermannalagen, i Västmannalagen och i konungabalken i den år 1608 tryckta Kristoffers landslag understryks tingets centrala roll för lagstiftningen och att »Konunga wäldet uti Swea rike warit lagbundit från Hedenhös wid thes första uphof, så at thes styrelse icke kunnat wara enwålds, i sådan betydelse, somthet i wåra tider tages, thet är efter eget godtycko och wälbehag, utan afseende til then almänt wedertagna grundlagen omKonunga wäldets förande, allom til frid och frälse.» Därefter övergår författaren till en grundlig redogörelse för den rätt som undersåtarna ägde att stifta lag »för them som högst wäldet föra», dels i överensstämmelse med den naturliga lagen, dels i överensstämmelse med Guds uppenbarade ord. Ett första avstamp görs i det naturtillstånd somsades ha rått under Gamla testamentets patriarker med hänvisning till Algernon Sidney och Samuel Pufendorfs Dejure naturae et gentiumoch somupphörde när Noas son Nimrod - tvärt emot Guds vilja — gjorde sig enväldig monark.'205 Att människan i naturtillståndet hade en tämligen osäker tillvaro, illustreras med en bild av hur deras levnad vore långt mer otrygg »än de grymmaste wilddjurens, hwilka sällan inom sit släkte skada och fördärfwa hwarandra til lif, ära, egendom, och alt hwad rätteligen heter wälmågo [...]», varför också Gud hade givit människan, såväl bjudande som lydande, den naturliga lagen till hjälp och rättesnöre. Dessvärre innebar inte detta att det vore tillräckligt att folken valde sig härskare i förhoppningenatt de så utsedda också skulle uppleva den naturliga lagen såsom bindande utan det allra säkraste var - åter med hänvisning till Sidney samt till Aristoteles’ Politica - att begränsa dessas maktinnehav. Lika avskräckande som åskådliga exempel på tyranners maktmissbruk bjöd den grekiska och den romerska historien.*20<> Vad man så hade att iakttaga vid bildandet av ett samhälle, var att en lag stiftades som antogs och godkändes av allmogen för att slutligen fastställas av överheten; »wore det stridande mot naturlig Frihet, om alt sådant skulle ensidigt wis utan menighetens fria wilja och samtycke förändras». En sådan grundlag till skydd för den naturliga friheten brukade innehålla förbehåll rörande 1. att ingen ny lag fick införas mot folkets vilja, 2. att inget krig fick påbörjas av överheten mot folkets vilja, 3. att inga skatter fick införas utan folkets samtycke; därutöver brukade den också stadga skydd för guds- [Richardson], s. 85—87. [Richardson], s. 87-88. [Richardson], s. 91-95. [Richardson], s. 100-105 1204 1203 1204 1205 1206
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=