248 om undervisningen som sådan utan om examinationsrättigheterna och till Yttermera visso var beslut i saken redan fattatd^^^ Inte desto mindre hamnade frågan omsider i rådkammaren, där K.M:t den 9 januari 1759 avgjorde striden: att professorerna i den filosofiska fakulteten hade tillräcklig kompetens var det ingen—varken kansler eller kollegium-som ifrågasatte, utan det avgörande var att Solander fått i uppgift att föreläsa i ämnet exprofesso under särskilt ansvar, varför det ansågs rimligt att han ensam också skulle ha rättigheten att examinera de studerande, oavsett fakultetstillhörighet och oberoende av det sätt på vilket de lämnade universitetet. Nästan somför att understryka det nya ämnets paralleller med ekonomin, tog K.M:t fasta på den redan i Solanders memorial påpekade likheten med den praxis som rådde när Berch såsom ledamot av den juridiska fakulteten examinerade promovendi i den filosofiska, ett förfarande sominte syntes ha rubbat de övrigas rättigheter mer än det nu beslutade. I gengäld fastställdes Solanders avstående från rätten att ta ut avgifter för examination och kollegier.När det motsträviga universitetet slutligen delgavs beslutet den 29 januari 1759 underströk kansler i sitt följebrev det önskvärda i att verkställigheten av detsamma skedde med skyndsamhet.Det hade då gått nästan fyra år sedan kanslikollegiets första brev i ärendet avsänts. 3.4.2. Åbo När det kungliga brevet av den 10 februari 1757 nådde Tessin konstaterade han att man redan vidtagit de mått och steg som för Abos vidkommande »efter omständigheterna funnits lämpligast». Kanslers förtroende för Pryss’ »wälbekanta mogna insigt, flit och redlighet» verkar i förstone ha varit ograverat när han hänvisade till de nya föreskrifterna rörande statsrättens historiska dimension, ett perspektiv somemellertid borde behandlas med största möjliga korthet. Trots detta utbad sig kansler att fortsättningsvis varje termin få en mera detaljerad redogörelse av vad somföredragits i ämnet, tillsammans med en förteckning på de närvarande studenterna. På så sätt, hoppades Tessin i samma vändningar som Ehrenpreus i Uppsala, att Äboakademin skulle »winna den framgång samt skaffa den fruckt somsökes, så at under den täflan, somtill fullgiörande häraf Academierne emellan förefalla bör, en lycklig framtid må lägga å daga, hwad utmärkt förtienst och heder denna Academie härutinnan sig förwärfwat.»**^^ Innan universitetet hunnit yttra sig omskrivelsens innehåll avlät RA, Kanslikollegiums arkiv A II a: 85. Prot. 5/12 1758. UUA, Kansliet E I c: 5. Kungl. brev 9/1 1759 (avskrift) uppläst i konsistorium29/1 samma år. Fragment även i juridiska fakultetens arkiv E 1:2. 1'*- UUB, Kansliet E I c: 5. Brev kansler t. ak. konsistoriet 18/1 1759, uppläst 29/1 samma år. HUCA, Turun akatemian arkisto. Åbo ak.tdemis arkiv. Ea 6. Brev kansler t. ak. konsistoriet 26/3 1757. 1180 1181
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=