246 lighet uti jure publico Patrice, h[wil]k[e]n fordrar en nogare kundskap uti Rikets egna stadgar, än som torde kunna supponeras wara hos Moralium och Politices Professorerne hwilka ofta handla om Regeringssättet efter Aristoteliska och andra Scriptorum principer.» Statssekreteraren vid krigsexpeditionen, Carl Fredrik von Stenhagen - samme man somåret före förespråkat undervisning i tysk-romersk statsrätt — var emellertid av den motsatta åsikten och gav uttryck för denna i en särskild diktamen till protokollet: kunskapen om Sveriges jUSpublicum»angår alla, och bör grunda sig på rigtigaprincipier uti Jure Naturce och Publico Universali. Dessa Wettenskaper kunna eller böra således icke skiljas uti applicationen, annars skulle wåra grundlagar hetas wara utan grund och Moralium & Politices studium en abstract kundskap», von Stenhagen anslöt sig till den filosofiska fakultetens yttrande och betonade vidare vikten av att examinationerna för rättegångsverken och kollegierna även i fortsättningen skulle ske i samverkan av professorerna i juridik och philosophia civilis. Som avslutning på sin diktamen ifrågasatte han rent allmänt »om det wore nyttigt, at så aldeles binda detta studiumjemte rättigheten at examinera och utgifwa wittnesbörder widJuris Professoren allena, om hwars kundskap och njt man icke i alla tider kunde wara så försäkrad om, som hos Professor Solander», alldeles bortsett från de konsekvenser beslutet skulle ha för den filosofiska fakulteten och studenternas ökande kostnader. Clas Ekeblad'å andra sidan, anslöt sig till juristernas mening och betonade ämnets naturliga samhörighet med övriga juridiska discipliner och befarade en förflackning hos de lärare som endast hade att rätta sig efter moralen och allmänna principer. Kollegiet stannade för det preliminära avgörandet att Solander skulle tillerkännas den exklusiva examinationsrättigheten, men bordläde på grund av tidsbrist ärendet tills vidare."'^'' Redan följande dag återfanns tvisten på kollegiets föredragningslista och den under föregående sammanträde frånvarande kanslipresidenten von Höpken informerades, von Höpkens inställning överensstämde i allt väsentligt med vad den juridiska fakulteten hävdat: kanslipresidenten ansåg att ämnet ägde större samhörighet medjus civile än med professuren i philosophia civilis, och detta eftersom en filosofie professor gärna följde »antingen de Auctorer som förut skrifwit i sådana ämnen såsom Grotius, Puffendorff med flera eller ock sina egna tankar». I båda fallen fanns risk för misstag - i synnerhet vad gällde de egna tankarna om dessa inte föregåtts av ett noggrant studium av Född 1708. Student i Uppsala 1719, rector illustris i Äbo 1725. Ett års vistelse vid universitetet i Halle efter riksdagen 1726. Diplomattjänst. Kansliråd 1741, riksråd 1746, kanslipresident efter von Höpken 1761, Åbo universitets kansler 1762. Avsked 1765, åter i rådet samt kanslipresident 1769. Tillhörde tillsammans med Tessin och von Höpken hattarnas ledargarnityr. Ledamot av Vetenskaps- och Vitterhetsakademierna. Död 1771. OlofJägerskiöld, Clas Ekeblad, art. i: SBL 12, s. 629-637. 1176 RA, Kanslikollegiums arkiv A II a; 85. Prot. 17/10 1758. 1177
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=