245 även av promovendi, intill dags dato fungerat alldeles utmärkt. Att hävda att denna fakultetens verksamhet vore ett ingrepp i den juridiska fakultetens rättigheter, vars ansvar var att undervisa i leges scriptas, betraktade memorialförfattarna som en ovidkommande invändning. Dels hade filosoferna inte bara konstitutionernas ordalydelse i ryggen, utan även 1755 års kanslersbrev, enligt vilket det ju även fortsättningsvis var tillåtet för Ihre och Dahlman att befatta sig med statsrättsliga spörsmål. Därtill kom nu också kanslers begäran om undervisning i tysk-romerska rikets jus publicum och Ihres ansvar för detta ämnesområde, något somju »äfwen wäl är en Lex Scripta». Medicinarna under Linné motsatte sig en onödig ökning av en redan fullt tillräckligt långvarig utbildning och förenade sig med teologerna i uppfattningen att kunskapskontrollen kunde ske inomramen för den preliminära filosofiska examen som studenter vid de båda fakulteterna hur som helst var tvungna att genomgå innan de egentliga ämnesstudierna kunde påbörjas.Motståndet mot examinationsmonopolet var kompakt och det är väl mot bakgrund av detta som man får se den förklaring somSolander avgav i slutet av sessionen då han sade sig självmant avstå från alla anspråk på finansiell ersättning av studenterna. Som skäl till avståendet angavs dels att han ansåg att de övriga fakulteterna i sina utlåtanden insinuerade att just studentavgifterna vore den egentliga orsaken till att ärendet drivits så hårt, dels att han för sin del gärna hade sett att all undervisning vore kostnadsfri.Solanders uppoffring förmådde emellertid inte blidka konsistoriemajoriteten. 3.4.1.2. Statsrättsämnetsfakultetstillhörighet Saken fördes genom Ehrenpreus’ förmedling (och hans förord för Solanders uppfattning) till kanslikollegiet*^^"^ där det blev föremål för en första behandling den 17 oktober 1758. Handlingarna i ärendet, däribland fakulteternas memorial, föredrogs i kollegiet och en diskussion— inte utan principiellt intresse— utspann sig. Hovkansler Edvard Carleson’'^^ hävdade att eftersom Solander var särskilt ålagd att undervisa i ämnet, borde han också tillmätas den exklusiva rätten att examinera; i all synnerhet som Carleson hade tagit del av disputationer som utkommit under hans presidiumoch därutöver också »af egen ärfarenhet märkt des insigt uti Wårt Rikes särskilta författningar och des pålite1172 Memorialen finns införda i UUA, Kansliet A 1:114. Prot. 27/6 1758. Ärendet under detta datumomfattar drygt 32 protokollssidor. ■'73 UUA, Prot. enl. ovan. RA, Kanslikollegiums arkiv. E XII: 18. Brev kansler t. kanslipresidenten 31/8 1758. Född 1704, student i Uppsala 1718. auskultant i kommerskollegium 1725, utrikes vistelser 1726-1730. Deltog i samtliga riksdagar från 1746 till sin död. Adlad 1743, hovkansler 1758, president i kommerskollegium 1762. Initiativtagare till Patriotiska sällskapet. Ledamot av uppfostringskommissionen 1753—1765. Merkantilist och ivrig hattanhängare. Död 1767. B. Boethius, Edvard Carleson, art. i: SBL 7, s. 428—441. 1174 117.S
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=