244 praxis i de två andra fakulteterna svävade Solander i okunskap, men uppenbart var, att han själv inte deltagit i några prov av dessa studenter. Överhuvudtaget var det märkvärdigt dåligt ställt med tillströmningen till hans undervisning och Solander sade sig inte ha märkt några andra deltagare än de somavsåg att avlägga examen för kollegierna eller rättegångsverken, d.v.s. studerande som i huvudsak inriktat sig på juridik. Vidare kunde Solander inte hålla tillbaka sin harmöver att han redan tidigare förfäktat att saken borde hänskjutas till kanslers avgörande och att ärendet upprepade gånger aktualiserats utan att något egentligen hänt. Slutklämmen i memorialet gick därför ut på att fakulteten ifrågasatte om inte universitetet genom sitt agerande gick emot skrivelsens andemening och att denna otillfredsställande sakernas ordning snarast borde korrigeras genomatt tillerkänna Solander rätten att pröva studenter i samtliga fakulteter, både vad avsåg doktorer och magistrar, präster, examinander för kollegier och rättegångsverk som de studerande som lämnade akademin med För att ytterligare understryka fakultetens allvarliga sinnelag, med- 1168 mtyg. delade Solander efter verkställd föredragning av betänkandet att han avsåg att på egen hand skicka detsamma till kanslern med nästa post. Fakultetens självständiga strategi gav snart utdelning och den 27 maj kunde konsistoriet notera att betänkandet med följebrev avgått till Ehrenpreus, varvid ledamöterna inför protokollet hävdade att de inte haft möjlighet att i någon utsträckning överväga problemet och därför ännu mindre kunnat bifoga sina åsikter till skrivelsen: med andra ord gällde det nu att i görligaste mån begränsa skadeverkningarna. Med detta i åtanke beslöts att författa en inlaga till kansler där majoriteten på ett klart sätt skulle ge till känna att det somtidigare inkommit från den juridiska fakultetens sida på intet sätt fick uppfattas som något som tillkommit med de övriga fakulteternas stillatigande samtycke och att konsistoriet samtidigt skulle begära att få yttra sig i saken. I samband med att konsistorieprotokollet justerades den 12 juni, lät rektor meddela att han i brev från kanslerssekreteraren Arrhenius fått meddelat kanslers åstundan att 1169 med det snaraste erhålla de övriga fakulteternas betänkanden i saken, Handläggningstiderna på fakultetsnivå hade då krympt betydligt och redan efter femton dagar hade det åstadkommits som intill dess inte kunnat genomföras på mindre än ett halvår: samtliga fakulteter hade inkommit med sina yttranden. Filosoferna opponerade sig emot att deras inskrivna skulle tvingas att erlägga avgift för examination till en utomstående professor när kompetens i ämnet - helt i överensstämmelse med konstitutionernas stadganden - fanns inomde egna leden och att såväl undervisning somexamination, väl att märka. UUA, Hörsamt memorial 15/4 1758 (koncept), Juridiska fakultetens arkiv. El: 1. UUA, Prot. 15/4 1758 enl. ovan. UUA, Kansliet A 1:113. Prot. 27/5 1758 Brev ak. konsistoriet t. kansler 27/5 1758 (avskrift) i UUA, Kansliet B I a: 14. "71 UUA, Kansliet A 1:113. Prot. 12/6 1758 1168 1170
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=