241 Knappt två månader senare uppmärksammades frågan också i kammar-, ekonomi- och kommersedeputationens förordningsutskott i ett av nyttotankar dikterat resonemang som syftande till att rationalisera bort gymnasielektoraten i grekiska. Nästan uppbragt konstaterades att ungdomen på statens bekostnad lärde sig flera utländska (och också döda) språk men i stort sett ingenting omdet lands styrelse, lagar eller historia, »i hwilket hon upfödes til medborgare». Framgent borde historielektorerna vid gymnasierna tillhållas att ge grundlig undervisning i detta, samtidigt som man också i detta organ uttalade önskemål om en lärobok i landets statsrätt, avpassad till bruk vid gymnasier och universitet. I den skrivelse somutarbetades till deputationen inflöt också förslag på att grundlagarna skulle tillställas kyrkorna i riket samt där och vid domstolarna uppläsas en gång om året. Deputationsledamöterna var på det stora hela positivt inställda till utskottets förslag även om representanter för prästeståndet mer eller mindre intensivt motsatte sig idén om grundlagarnas föredragande i kyrkorna. Ändringar företogs emellertid endast avseende vilken lärare somborde utses somansvarig för ämnet, ett val somi deputationens betänkande lämnades fritt för respektive undervisningsanstalts överordnade myndighet att avgöra; den utsedde läraren hade därefter att ge undervisning i rikets gällande statsskick samt i de öden som riket undergått »wid the therutinnan timade förändringar». Deputationsbetänkandet antogs av samtliga stånd och gav en solid grund för en omfattande indoktrinering av landets befolkning efter det att kungamaktens anspråk på inflytande effektivt tillbakavisats under riksdagen. När frågan om vem somskulle författa den eftersträvade läroboken i landets statsrätt aktualiserades i rådet, föll tankarna genast på Nehrman. Efter att ha avskrivit honom p.g.a. hans ålder, delegerades saken till von Höpkens personliga handläggning, von Höpken föreslog Anders Botin - som tidigare hade förklarat sig hågad att tjäna allmänheten genom författarskap i bl.a. jus publicum— somden mest lämpade för uppgiften. Kanslikollegiet beslöt i överensstämmelse med presidentens förslag och von Höpken förklarade sig villig att själv underrätta Botin omuppdraget. Av händelserna vid riksdagen framgår det tydligt hur den politiska majoriteten målmedvetet inriktade sig på att bearbeta den allmänna opinionen i kampen mot hov och opposition. Grunden var lagd genom den nya upplagan av grundlagarna, av En ÄrligSwensk och arbetet fortsattes under riksdagens gång genom utgivandet av Riksdags-Tidningar. Mot oppositionens prohibitiva restriktivitet - somhävdade att de politiska frågorna borde reserveras för riksdagsmännen allena — ställdes majoritetens idealistiska argumentation för ett individuellt deltagande i samhällslivet; gränserna för detta demonstrerades emellertid tydligt i tillsättandet av ständerkommissionen efter tumultet i bondeståndet och domarna i samband med hovets revolutionsförsök. I argumentationen för och emot det önskvärda i en större offentlighet för politiska spörsmål användes det tyska exemplet: när von Höpken i samband med debatten
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=