240 tecknade de studerandes framsteg i de ämnen som hade hade beröring med kansliverket i vederbörandes akademiska vittnesbörder. I den följande överläggningen erinrade sig kollegiet vad somtidigare förskrivits rörande examen juridicum 1749*155 utan att i sak betvivla von Stenhagens uppgifter. Ledamöterna delade kanslirådets uppfattning omämnets vikt helt och hållet, varför det också beslöts att brev i överensstämmelse med von Stenhagens önskningar skulle avgå till Uppsala, Lund och Åbo - »warandes redan hwad Greifswaldska Academien widkom, föreslagit at en Juris Professor därstädes uti Jure publico Romano-Germanico måtte til Ungdomens tjenst hålla föreläsningar». 1156 3.3.5. Konklusion Genom En Ärlig Swensk och den nya grundlagseditionen hade rådsmajoriteten förberett opinionen på den förestående riksdagen. Tidskriften vann emellertid inte odelad uppskattning. Från motståndarsidan hävdades - efter en strikt tolkning av regeringsformens preambel - att det var riksdagen själv förbehållet att uttyda grundlagarna. Omdetta var något somansågs tillåtet för var och en, skulle den svenska författningen röna samma öde som det tyska jus publicum, en utveckling somuppenbarligen inte ansågs somsärskilt gynnsam. Enligt detta synsätt lämpade sig regeringssättets grundsanningar inte för offentligdebatt. Tidskriftens anhängare hade en annan inställning; i prästeståndet uttalades att en ytlig kunskap omgrundlagarna kunde resultera i både allmän och enskild skada: var och en kunde behöva kunskaper i landets statsskick för att tillvarataga sina rättigheter vid domstolarna och ingen riksdagsman kunde vara demförutan. Av särskilt intresse är WilhelmLindenstedts memorial på riddarhuset omEn Ärlig Swensk, där uppmärksamheten riktades på en regelbunden statsrättsundervisning såväl vid universitet somgymnasier och till det önskvärda i att en godkänd lärobok i ämnet gavs ut — alla tankegångar som tidigare presenterats i tidskriften. Det framstår som omden påbörjade riddarhusdebatten omEn ÄrligSwensk medvetet kvävdes. I prästeståndet, däremot, gavs större utrymme för frågan. Lindenstedts förslag angående universitetsundervisningen uppmärksammades och man konstaterade att föreläsningar i disciplinen ju faktiskt hade hållits sedan flera år tillbaka. Vad beträffade hans idé om en auktoriserad lärobok, vann denna ett brett stöd, framförallt då man hoppades att därigenom kunna sätta stopp för allt privat resonerande rörande de känsliga författningsfrågorna. 1155 Det framstår emellertid som mera sannolikt att det var den tidigare omtalade K.Mits förordning 9/3 1750 omAcademis^n Wittnesbörder som föresvävade kollegiet. I denna utsträcktes, somnämnts, kraven i K.Mits förordning 10/3 1749 angående de Studerandes AcademisV^i. Wittnesbörder, somtänka söka sig sin befordran vid Rättegångswerken i tillämpliga delar också till dem somämnade söka till andra civila myndigheter. RA, Kanslikollegiums arkiv A II a: 84. Prot. 31/3 1757. 1156
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=