238 3.3.4. Pommerska kriget och undervisningen i den tysk-romerska statsrätten Innan ständerna skildes åt i oktober 1756 hade sekreta utskottet lämnat i uppdrag åt K.M:t att under utnyttjande av de utrikespolitiska konjunkturerna gynna landets anseende, förkovran och — ommöjligt — även tillväxt. Bakgrunden var den nya situation somuppstått då Österrike 1742 tvingats avstå Schlesien åt Preussen. Som svar på det expansionistiska Preussens koalition med Storbritannien i januari 1756 lierade sig Österrike med Frankrike i maj samma år; båda var konstellationer somi hög grad dikterades av respektive förbundspartners rivaliserande intressen i Nordamerika. Efter det att Preussen i augusti ockuperat det intet ont anande, neutrala Sachsen för att på så sätt förekomma ett befarat anfall från Österrikes sida, biträdde också Ryssland Österrikes sak. Av naturliga skäl var man från österrikiskt håll intresserat av att få en allierad även i Sverige, inte minst med tanke på det faktumatt Sverige tillsammans med Frankrike utgjorde garantimakter för westfaliska freden. För svenskt vidkommande framstod möjligheten att på så sätt återfå de av Preussen 1720 erövrade pommerska områdena somlockande samtidigt somlandet alltsedan 1738 varit utrikespolitiskt bundet till franska intressen. Frankrike och Österrike framställde därför krav på att Sverige skulle avge en deklaration i överensstämmelse med garantiåtagandena mot Preussens agerande, en deklaration somdessutom skulle tjäna till att undergräva de protestantiska preussarnas påstående om konfliktens konfessionella karaktär.' I december 1756 blev saken föremål för ett betänkande som utarbetades i kanslikollegiet av von Höpken och kanslirådet von Stenhagen; på den sistnämndes lott föll att i memorialet utreda huruvida Fredrik den store enligt tysk-romerska rikets jhspublicumgjort sig skyldig till Landfriedensbruch vid hans angrepp på Sachsen eller ej. svensk sida skulle lämna den begärda garantiförklaringen — inte minst med hänsyn till att garantin var »det enda wedermäle af Sweriges fordna gloire och anseende i Europa» vention i utsikt. Kollegiets betänkande vann bifall i rådet den 13 december och vid den tyska riksdagen i Regensburg avgav Sverige tillsammans med Frankrike den önskade deklarationen omsin avsikt att hejda de olyckor somhotade drabba Tyskland, att skydda de båda religionerna och upprätthålla rikets frihet på grundval av bestämmelserna i westfaliska freden."5' Frankrike och Österrike lät sig emellertid inte nöjas med enbart ett oförpliktigande uttalande. Försäkringar ombåde finansiella bidrag och löften omatt Sverige efter Preussens Save, s. 1-27; Malmström IV, s. 278-281. Tryckt i Handlingar till Skandinaviens historia XXIII, s. 115—158 resp. i von Höpken II, s. 302—331.1 båda versionerna (se noter, s. 128 resp. 310) har von Stenhagens utredningutelämnats. Cit. betänkandet somåtergivet i Handlingar till Skandinaviens historia XXIII, s. 140. "5' MalmströmIV, s’. 291-294. I betänkandet föreslogs att man från 1149 Utan att för den skull ställa någon militär inter- 1150 _ men 1148 1149 1150
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=