237 kristna knappt ens var känt till namnet. För att ändra detta bedrövliga tillstånd skulle prästerna ge sina församlingar ett rätt och övertygande begrepp omdet sälla regeringssättet och tillsammans med sin hjord bedja för dess bibehållande och stärkande, både för den egna generationen och de tillkommande; allt under hänvisning till de efter riksdagen utgångna förordningarna i ämnet som vid herdabrevets författande blivit föremål för tillämpningsföreskrifter vid både hovrätten och det andliga konsistoriet.*^'*^ I vilken mån bestämmelserna rörande grundlagarnas uppläsande efterlevdes blev också föremål för kontroll från justitiekanslerns sida. Av honomdelgavs kanslikollegiet i juni 1759 att svaren på det cirkulärbrev som avgått i ärendet visade på vissa brister. Landshövdingen i Åbo län hade påpekat de problem somuppstod när de svenskspråkiga författningarna kungjordes i finskspråkiga församlingar och hur han i landskansliet förgäves sökt efter en 1748 utkommen finsk upplaga av grundlagarna. När landshövdingen anhöll om en ny finskspråkig edition erinrade sig kollegiets ledamöter att anstalter redan vidtagits för tryckningen av en sådan och lät uppkalla den finske translatorn för att utreda varför några exemplar inte kommit Åbo till del. Translatorn Samuel Salin uppgav att han varit sysselsatt med översättningen strax efter riksdagen varpå den efterskickade registratorn vid justitierevisionsexpeditionen förklarade att den försenade leveransen berodde på att tryckningen av riksdagsordningen dragit ut på tiden och att man därför väntat med översändandet av materialet. Då nu även riksdagsordningen var färdig, befallde kollegiet omedelbar verkställighet.**'*^ Oavsett detta, aktualiserades vid ständermötet 1765 återigen behovet av en finskspråkig version. En grupp riksdagsbönder från den östra rikshalvan kom den 3 mars upp i kanslikollegiets lokaler i sällskap med Salins efterträdare, translatorn David Gottfrid Heinzius. När det stod klart för kollegiet att några finskspråkiga exemplar av regeringsformen och riksdagsordningen inte gick att uppbringa varken inomkollegiets egna väggar, på inrikes civilexpeditionen eller på kungl. finska tryckeriet kallades slutligen tryckeriets faktor upp. Denne ålades att undersöka möjligheterna för en finskspråkig upplaga och redan den 3 juni samma år var en finsk edition — under titeln Acta publica, Jocta sisällänska-pitawät. Routzin Waldacunnan Perustus-Lait - undcv tryckning. 1147 Troilius, s. 26-33. Troilius anförde bl.a. kungl. brev 10/2 1757 t. samtliga konsistorier ang. ungdomens undervisande i grundlagarna vid gymnasier och skolor, Svea hovrätts universale av den 16/3 1757 rör. grundlagarnas förvar och föredragande i domstolarna samt konsistoriets cirkulärbrev av den 9/5 1758 med mera detaljerade bestämmelser för undervisningens genomförande vid stiftets skolor och prästerskapets ansvar för att ämnet uppmärksammades i kristendomsförhören. 1146 1145 RA, Kanslikollegiums arkiv A II a: 86. Prot. 26/6 1759. RA, Kanslikollegiums arkiv A II a; 92. Prot. 3/3, 2/5, 3/6 1765. Omde finska translatorerna samt en under 1730 påbörjad översättning av grundlagarna, se vidare Tarkiainen, s. 282-283. 1147
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=