236 kens personliga handläggning remitterade ärendet rörande den systematiska framställningen av regeringssättet. Under pågående sammanträde infann sig kanslipresidenten för att meddela att han talat med e.o. assessorn vid antikvitetsarkivet Anders Botin omsaken. OmBotins skicklighet och grundliga insikter - såväl i den nyare historien »som närwarande omständigheter» - hade von Höpken höga tankar och vid deras samtal hade det också framkommit att Botin själv inte var avogt stämd mot idén att författa ett verk omden gällande svenska statsrätten. Kollegiet hade inget att invända mot förslaget: var och en sades vara bekant med hans goda egenskaper och med tanke på de arbeten assessorn redan hade utgivit, såg sig kollegiet »hafwa fullkomlig anledning att updraga honomett så angeläget ämne somdetta». På kollegiets anmodan åtog sig von Höpken att underrätta Botin ombeslutet.^I själva verket hade Botin redan tidigare visat intresse för landets statsrätt. 1755 utkomden första delen av hans Beskrifning om swenska hemman och jorda-gods, ett kameralvetenskapligt arbete somtogs väl emot, inte minst i kanslikollegiet vars entusiasmerade ledamöter förklarade sig hågade att befrämja författarens fortkomst. När andra delen närmade sig färdigställande i mars 1756 uppvaktade den dåvarande e.o. kanslisten i riksarkivet kollegiet och anhöll om befordran och lön på det att han skulle ges möjlighet att fortsätta utgivningen av de återstående delarna av det påbörjade verket - samt »ock i de öfriga delar af swenska lagfarenheten ochJure Publico tjena det allmenna». Argumenteringen föll synnerligen väl ut: på riksdagens inrådan utfärdade K.M:t i slutet av november 1756 fullmakt för den önskade tjänsten med en retroaktiv lön på 600 dir. smt. från och med 1755, allt under förutsättningen att Botin - om möjligt före nästa riksdag - fullbordade det under arbete varande verket för att därefter ta itu med de andra »omförmälte arbeten».'Botins deklarerade vilja att framdeles ägna sig åt jus publicumsynes alltså verksamt ha bidragit till hans befordran. Propagandaprogrammets verkningar utanför den akademiska världen avspeglas i det av Västeråsbiskopen 1758 utgivna herdabrevet Om en Christlig och Waksam, Både in för GUDi och Mannom högst answarig Läro- och Prästa-Wdrd, Uti Thessa yttersta dagarna. I detta anmodade Troilius stiftets präster att fästa församlingsbornas uppmärksamhet på den dygd, somkallades pietas in patriamoch vars namn lyst hos själva hedningarna men nu hos många 1144 RA, Kanslikollegiums arkiv A II a: 84. Prot. 5/4 1757. Schiick, Kgl. Vitterhets Historic och Antikvitetsakademien, s. 131-137. Cit. kanslikollegiets protokoll den 12/3 samt sekreta utskottets protokoll 27/7 1756 somåtergivna på s. 134 resp. 137. Se även Erik Naumann, Anders af Botin, art. i: SBL 5, s. 566-574, Almquist, Svensk juridisk litteraturhistoria, s. 34-35 samt Björne, Patrioter och institutionalister, s. 90-91. Beskrifning om ssvenska hemman ochjorda-gods (l:a uppl. 1755-56) tänktes omfatta fem band, men bara två blev utgivna. 1142 1143 Mot bakgrund av diskussionen vid kanslikollegiets sammanträde den 17 mars är det däremot inte troligt somSchiick i Kgl. Vitterhets Historic och Antikvitetsakademien, s. 165 påstår, att Botin redan den 21/10 1756 var »designerad att föra pennan». 1144
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=