234 Åtta av de uppspårade kuppmakarna dömdes av den efter bullret i bondeståndet tillsatta ständerkommissionen till döden. Kungaparet presenterades en hemlig riksakt, daterad den 21 augusti, där i formav ett riksdagsbeslut alla de överträdelser av författningen somAdolf Fredrik gjort sig skyldig till efter sitt trontillträde räknades upp med konstaterandet att ständerna varit berättigade till att bryta det band somförenade överhet och undersåtar.Kungamaktens nederlag var nu lika totalt somhattpartiets - och dess statsrättsliga doktrins - seger. Mot bakgrund av händelserna vid riksdagen är det därför inte särskilt förvånande att konstatera att bönderna, när ståndet den 3 september väl tog befattning med betänkandet, biföll både det och de av borgarståndet föreslagna tillläggsyrkandena helt utan debatt.Under riksdagens sista dag - den 21 oktober — undergick ärendet i rask takt en avslutande behandling. Saken återupptogs då på riddarhuset - säkerligen med tanke på att Renhorns och Cervins båda förslag intill dess bara vunnit bifall i borgar- och bondestånden. Av allt att dömai*^^ vann då dessa tilläggsyrkanden bifall även hos adeln, varigenom en obestridlig parlamentarisk majoritet erhölls för samtliga föreslagna åtgärder. Samma dag undertecknade företrädare för de fyra stånden den skrivelse till K.M:t som var resultatet av flera månaders politisk tankemöda och diskussioner i utskott, deputation och stånd.I ständernas skrivelse till K.M:t förelåg då riktlinjerna för en långtgående indoktrinering av landets befolkning. 3.3.3. 1757 års kungliga brev. Planerna på en lärobok i landets regeringssätt Den omfattande skrivelsen inkomtill rådet den 7 februari 1757 och föredrogs tre dagar senare i båda divisionerna. Det beslöts att brev skulle avgå till kanslikollegiet med order omtryckning av de i skrivelsen nämnda grundlagarna, att statsexpeditionerna skulle insända förteckningar på de författningar som årligen skulle läsas upp för vidarebefordran till K.M:ts fastställande och att kollegiet vidare skulle utse »någon skickelig och bepröfwad man» somtill författandet av en systematisk beskrivning av landets regeringssätt ägde »then nit. Malmström IV, s. 214-238. Riksakten finns tryckt i Brusewitz, s. 183-189. Denna innehåller bl.a. en deklaration (s. 183) om maktförhållandena i staten: konungaförsäkran var inte »en öfverenskommelse mellan konung och ständer, utan till innehåll och verkan lika att anse med grundlagarne. Bägge måste en konung antaga såsomett rättesnöre, hvarefter han regerar, utan att någon del sig tillägna uti deras författande eller hinder och ndfvelsmål deröfver åstadkomma. Eljest egde RSt icke den lagstiftande makten odelt, icke eller nationen vid en konungs tillträde till tronen sin behöriga säkerhet.» Bondeståndets riksdagsprotokoll 7. 1751—1756, s. 703. Enligt anteckning på borgerskapets exemplar av deputationsbetänkandet i RA, R 1330. Kammar-, ekonomi- och kommersedeputationens expeditioner. RA, R 4966. Brev riksens ständer t. K.M:t 21/10 1756. 1134 1135
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=