231 stolarna. I Lund, hävdade han, gav juris professorn årligen undervisning i jus publicum både offentligt och privat, varför någon ytterligare reglering på det området inte var av nöden; vad läroboken angick — om den avsågs innehålla annat än acta publica - borde kontrollen och auktorisationen ligga hos ständerna. Celsius anslöt sig till vad Körninghade yttrat och sade sig hålla för nödvändigt att allmogen inte bara fick veta grundlagarnas innehåll utan att de också blev »i sina sinnen wana wid och hema i wårt Swenska Regeringssätt». Föredragandet skedde bäst i kyrkan men borde då inskränkas till vissa artiklar. Vad gällde undervisningen vid universiteten, lät Celsius meddela hur man i deputationen tidigare diskuterat »en wiss Professor» som skulle hålla föreläsningar men sedan ändrat sig. För sin del tyckte han ändå bäst vore omnågon, »antingen Jurist, Politicus blefwe utnämnd, efter de alla tro sig berättigade at läsa häröfwer»; man får förmoda att kansler Ehrenpreus’ underkännande av Dahlmans kvalifikationer på området spelade en inte obetydlig roll för Uppsalaakademikerns inlägg. Rörande läroboken, slutligen, menade Celsius att den borde censureras av ständerna. Biskop Troilius förenade sig med de båda föregående talarna i frågan omgrundlagstextens uppläsande och tyckte att de professorer som sedan tidigare var utsedda att föreläsa över statsskicket också i fortsättningen kunde anförtros uppdraget; om det fanns någon akademi där sådana åtgärder ännu inte vidtagits, skulle en professor »nu utnämnas och tilsättas». Däremot var han tveksam till omständerna skulle blanda sig i censuren av läroboken eftersomdet inte var frågan omen förklaring somi sig var avsedd att anses som grundlag. Förklaringen var snarast att uppfatta som »Professor Nehrmans arbete öfwer Lagboken, hwilket ei kan räknas för Lag». Visserligen kunde riksdagen auktorisera boken, även om han tyckte att detta var att ge verket för stor auktoritet. Beronius sällade sig till Benzelstiernas skeptiska uppfattning avseende föredragandet i predikstolarna och var vad beträffade undervisningen vid akademierna och gymnasierna positiv; läroboken borde enligt hans förmenande auktoriseras av ständerna. Somsiste talare sade Petrus Nicolaus Filenlus sig se nödvändigheten av att man föredrog grundlagarnafrån predikstolarna under den i deputationsbetänkandet föreslagna tiden men ville däremot gärna hänvisa uppläsandet av alla övriga förordningar till sockenSamma dag antogs betänkandet på riddarhuset.'^^^ 1126 stugorna. En vecka senare föredrogs deputationens betänkande en andra gång i prästeståndet. Ärkebiskopen tog som förste talare till orda och konstaterade att deputationsbetänkandet givit anledning till en generell diskussion om prästernas skyldighet att läsa upp förordningar på predikstolarna och efterlyste mot RA, R 695. Prot. 10/5 1756. Enligt anteckning på borgerskapets exemplar av deputationsbetänkandet i RA, R 1330. Kammar-, ekonomi- och kommersedeputationens expeditioner. Adelsprotokollen från riksdagen är endast bristfälligt bevarade och renskrifter föreligger endast för tiden 17 okt.—10 nov. 1755. RA, R 104 a. är i memorialformoch i lösa blad; vissa delar saknas. Texten är synnerligen svårläst. 1127
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=