229 att man misstänker att Larsson, trots hans betänkandes tidigadatering, tagit intryck av diskussionen i deputationen den nittonde— föreslogs att högläsningen kunde inskränkas till regeringsformens femförsta artiklar samt artiklarna åtta, 13—16, 40—41 samt 45, vad beträffade riksdagsordningen de tolv första artiklarna, artiklarna 17-20 och artikel 22 under det att konungaförsäkran borde uppläsas i sin helhet. För att göra de utskickade böckerna mera slitstarka borde de genom prästerskapets försorg förses med pergamentband och i detta skick av klockarna lånas ut till sockenmännen. I verkets företal eller på annat sätt borde också närmare anges hur texterna skulle föredragas och på vilket sätt boken skulle lånas ut till hågade läsare. Den förste att kommentera memorialet i deputationen var Sandelhielmsom uttryckte sina tvivel om lämpligheten i att begränsa föredragandet till några särskilda artiklar och lämna andra åt sitt öde, i all synnerhet somdet hade kunnat föra med sig att officianterna efter behag uteslöt »hwad de sielfwa wille». Vad beträffade den av Larsson förespråkade pergamentsinbindningen av volymerna, var det en sak som lika gärna kunde överlämnas till vars och ens eget gottfinnande. Eftersom Sandelhielm uppfattade att dessa var de enda punkterna somavvek från deputationens eget betänkande, avstyrkte han memorialet. Stockholmsfabrikören Anders Dahlmansson*'^® ville däremot gå längre än vad Larsson själv velat i anseende till antalet exemplar som skulle delas ut: Dahlmansson tyckte att två exemplar behövdes så att det ena kunde reserveras för utlåning under det att det andra låg i förvar. Boije menade att det av Larsson eftersträvade syftet var av yppersta vikt och hävdade nu - när deputationsbetänkandets lydelse ju redan var fastställd - det angelägna i att grundlagarna föredrogs vid ett och samma tillfälle då innehållet på det sättet »bättre [kunde] fattas och i åhörarne intryckas». Bäst vore om man kunde hitta någon lättare helgdag'somkunde reserveras för ändmålet efter det att samtliga husfäder anmodats omatt »ofelbart» inställa sig i kyrkan. Boijes idé mötte protester hos en rad av de övriga deputationsmedlemmarna: dels var grundlagarna för omfattande för att åhörarna skulle kunna tillgodogöra sig dempå en gång, dels var det tvivelaktigt omman verkligen kunde samla alla familjefäder på en lätt helgdag, »å hwilka ofta angelägne sysslor företagas». Majoriteten höll fast vid den uppfattning somdeputationen tidigare givit uttryck för i sitt betänkande. Larsson, för sin del, anhöll omatt memorialet skulle bifogas deputationsbetänkandet på dess väg till de fyra stånden och då särskilt med hänsyn till det i memoRA, R 1330. Kammar-, ekonomi- och kommersedeputationens expeditioner. Jakob Larssons memorial av den 12/3 1756. Dahlmanssons politiska tillhörighet är något oklar. Se Johansson i: HT 1973, s. 518-521, 524 somklassificerar Dahlmansson somopposionell med möss-sympatier. D.v.s. någon av de av Gustav III upphävda gånge- eller apostladagarna. Dessa avskaffades under hänvisning till att prästerna gjorde större nytta genomatt flitigare anställa katekesförhör »än med Predikningar å de mindre Helgdagarne, på hwilka desutan mindre delen af Församlingarne sig til gudtiensten inställa [...]». K.F. 4/11 1772, tryckt i Modée X, s. 85-86. 1119 1119 1120 1121
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=