226 till de framförda idéerna men det förekomskilda uppfattningar avseende detaljerna. Den av prästeståndet till deputationsledamot utsedde Celsius var den förste att ta bladet från munnen. Han understödde fullt och fast utgivandet av ett läromedel, men var kritiskt inställd mot det föreslagna uppläsandet av fundamentallagarna från predikstolarna eftersom ett sådant förfarande riskerade att skingra andakten. Det vore därför mycket lämpligare omman i stället påbjöd att föredragandet, både beträffande de nu aktualiserade grundlagarna som alla andra författningar, skulle förläggas till sockenstugorna. Celsius fick försiktigt stöd i argumentationen av ståndsbröderna Magnus Jacobi Troilius - prost i Husby, kusin till Västeråsbiskopen Johannes Laurentii Huss^^ som båda ifrågasatte nyttan av sådana uppläsningar, i all synnerhet som församlingens invånare började lämna kyrkan så snart predikan var över. Åtminstone borde man begränsa föredragandet i predikstolen till att bara omfatta fundamentallagarna och ingenting annat i förordnings- och publikationsväg. Överstelöjtnanten Augustin Ehrensvärd — skaparen av Sveaborg och arméns flotta’- kontrade med att påstå att det vore mot grundlagarnas värdighet och helgd att bli upplästa i sockenstugan och anslöt sig därigenom till prosten Troilius’ och Huss’ mera koncilianta linje. Detta föranledde Celsius att förklara sin tidigare intagna ståndpunkt genom att försäkra deputationsmedlemmarna om sin »respect och wördnad» för grundlagarna samtidigt somhan höll fast vid sin uppfattning omatt predikstolarna skulle reserveras för rent kyrkliga ändamål. Bondeståndsledamoten Jakob Larsson, häradsdomare och riksdagsman för Visnums, Väse och Ölme härader i Värmland,’”'’ gjorde här ett inpass i diskussionen, tackade förordningsutskottets ledamöter för deras »wigtiga Betänkande» och lät deputationsmedlemmarna veta att han hade ett eget memorial under arbete just beträffande samma sak; därför anhöll han omärendets bordläggning. Celsius påpekade att då ingen var emot utskottsbetänkandets syfte men att det väl fanns skilda åsikter rörande sättet för dess förverkligande, förelåg det inga skäl för att försena handläggningen av ärendet genombordläggning. Carl Gustaf Boije - somtidigare uppträtt som En Årlig Swensks försvarare — erinrade om behovet av en finsk översättning av grundlagarna. Efter detta inlägg tog bondeståndets talman, Olof Håkansson, till orda och föreslog att betänkandets skrivning omatt HistoriariumProfessores och Lectores skulle utses somansvariga för undervisningen i landets grundlagar skulle ersättas med »at the som Traderade och läste öfwer Lagfarenheten, blefwo här till utsedde». Celsius, å sin sida, företrädde uppfattningen att detta var ett avgörande som borde delegeras till uniSe vidare. Västerds stifts herdaminne, s. 939-940. I motsats till vad som uppges i Olsson, s. 193 var Samuel och Magnus Troilius inte bröder. Omdenne, se vidare Bygdén, s. 240-241. Jfr. tex. Einar W. Juva, Augustin Ehrensvärd, art. i: SBL 12, s. 420-438. Mårtensson, s. 109. Larsson var riksdagsman också 1740—1741 (a.a., s. 79). och kyrkoherden i Selånger, 1111 _ 1111 1112 1113
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=