224 Omwi måste hafwa hugnad och nöje af wår frihet, så måste wi känna hänne i grund: ty här sannas ordspråket: Ignoti nulla cupido. Om wi skolom sätta så högt wärde på wår frihet, at wi, enligit wår Ed, hänne med lif och blod skolom förswara, så måste wij wara öfwertygande derom, at hon är fullkomlig, och at wi kunna trygga oss derwid. Intet lefnadssätt, intet näringsfång i riket är af sådan beskaffenhet, at icke de derunder lydande personer kunna blifwa nödsakade, at antingen för sina enskilte angelägenheter gå alla instantierne igenomända in til Riksens Ständer, eller ock, såsomlemmar af sielfwa Rikskroppen taga del i den allmänna styrelsen. I bägge fallen är en superficiel kunskap om grundlagarna aldeles otilräckelig, så wida den icke allenast ganska illa pryder en RiksdagsMan, utan ock kan lätteligen slå ut både til enskild skada och allmän ofärd. Gadolin sade sig inte kunna utesluta att den anonyme författaren begått fel, men detta var i så fall inget somståndet hade att befatta sig med. Rörde de påstådda felaktigheterna religionen borde skriften remitteras till de teologiska fakulteterna för utlåtande och omde rörde politiska saker till »Regeringen och wederbörande collegier»; i den mån någon privatperson kände sig kränkt, hörde saken rimligtvis under de allmänna domstolarna. I vilket fall borde ständerna koncentrera sina ansträngningar på de betydligt viktigare ärenden som föranlåtit riksdagskallelsen - om man från ståndets sida tog upp saken, hävdade Gadolin, skulle en aldrig sinande flod av betänkanden skölja över riksdagsmännen, kommissioner och deputationer skulle behöva tillsättas, allt under det att tiden gick och de hemmavarande ståndsbröderna drabbades av onödiga och dryga kostnader.^ 3.3.2. Kammar-, ekonomi- och kommersedeputationens betänkande rörande undervisningen i svensk statsrätt. Debatt i prästeståndet omskyldigheten att föredra förordningar från predikstolen Det angelägna i att allmänheten erhöll kunskap i landets grundlagar vann uppmärksamhet också i kammar-, ekonomi- och kommersedeputationens förordningsutskott. I den sundhetskommissionens riksdagsberättelse som togs upp till behandling i utskottet i januari 1756 föreslogs som en åtgärd ägnad att förbättra medicinalverket i riket, att man vid de större gymnasierna skulle omvandla de dittillsvarande lektoraten i grekiska språket till lektorat i medicin. Undervisningen i grekiska kunde fortsättningsvis, precis somvid universiteten i Åbo och Lund, ges av läraren i hebreiska. Under diskussionen slog det utskottsledamöterna hur anmärkningsvärt det egentligen var »at då ungdomen på Rikets bekostnad, långsamt och mödosamt lärer åtskilliga utländska äwen döda språk, är det snart ingen anstalt derom, at hon skal weta sit egit FädernesRA, R 695. Prot. 4/11 1755. Jfr. redogörelse i Burtus, s. 93—95. 1105
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=