222 ter för de bägge stånden - borgmästaren i Arboga, hattanhängaren Olof Bidenius Renhorn’°‘^^ som företrädare för borgarståndet och domprosten i Linköping, Petrus Nicolaus FileniuSji^^'^ för prästerna - bönderna den vunna enigheten och uppmanade sina riksdagskollegor att ansluta sig till den nya lydelsen. Genomatt bönderna efter vad somi protokollet kallas en »oredig discours» anslöt sig till den utarbetade kompromissen, åstadkoms slutligen en majoritet av tre stånd. Bland bondeståndets riksdagsmän fanns emellertid missnöje både med den av rådet förda antirojalistiska politiken, med talmannen och med ståndets sekreterare, Eric Johan Paléen,!®^^ somliksom Håkansson hade sina sympatier hos hattarna. Misstämningen underblåstes av hovet och komtill fullt uttryck morgonen den 29 november när ståndet skulle utse medlemmar till den deputation somskulle avgå med ständerskrivelsen till K.M:t. Tumult utbröt, de missnöjda yrkade på att föregående dags beslut skulle rivas upp och både talman och sekreterare blev offer för handgripligheter. Oväsendet avbröts av lantmarskalkens och de två talmännens ankomst. Lantmarskalken erinrade i ett anförande ståndet omhändelserna vid 1723 års riksdag och omödet för demsom då »satte sig emot lag och beswuren ordning». Deputerade utsågs och avgick med en avsevärd försening till K.M:t. Direkt efter det att deputationen återkommit, sammanträdde sekreta utskottet för att behandla det inträffade. Utskottet beslöt att föreslå stånden inrättandet av en ständerkommission för de skyldigas rannsakning och dömande. Samtliga stånd beslöt i enlighet med utskottets förslag och en kommission tillsattes i början av december med Renhorn somåklagare. Ständerkommissionen komatt inte bara behandla oväsendet i bondeståndet utan drog också en mängd mål av politisk karaktär till sig — även sådana där åtal väckts vid andra domstolar. I prästeståndet gavs diskussionen runt en En Ärlig Swensk ett större utrymme än på riddarhuset. Den 30 oktober kommunicerades Lindenstedts och von Ungern-Sternbergs memorial med prästerskapet men lades efter en första uppläsning till handlingarna, då ståndet vid tillfället inte var fulltaligt. Den ende somyttrade sig var Olof Celsius d.y., då kyrkoherde i Stockholm. Celsius gav uttryck för sin positiva inställning till von Ungern-Sternbergs memorial samtidigt somhan anammade den av Lindenstedt framförda idén om ett kompendium i landets statsrätt — men då utifrån bevekelsegrunden att det borde vara så tydligt skrivet att fortsättningsvis »ei hwar och en, efter sitt behag, hade tilfälle at commentera deröfwer».*°^^ Den 4 november togs memorialen 1097 Jfr. Anne-Marie Lenartder, Olof Bidenius Renhorn, art. i: SBL 29, s. 782-786. Se vidare Bengt Hildebrand, Petrus Nicolaus Filenius, art. i: SBL 16, s. 16-18. Vad beträffar Filenius’ politiska inställning bedöms han av Flildebrand vara hatt, om än rojalistiskt sinnad. 1093 1094 Jfr. Ulla Johanson, EricJohan af Palén, art. i: SBL 28, s. 559-561. 1096 MalmströmIV, s. 153-170. Bondeståndets riksdagsprotokoll 7. 1751-1756, s. 503-532. Jfr. Rurik Holm, Olof Celsius d.y., art. i: SBL 8, s. 282—301. >09» RA, R 695. Prot. 30/10 1755. 1095 1097
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=