221 underteckna nödvändiga handlingar, inte verkställde underskriften, gavs rådet frihet att genomnamnstämpel underteckna beslut i kungens namn.^®^^ Genomdet s.k. tjänstebetänkandet beskars kungens möjligheter att föra en egen politik ytterligare — vid tjänsteutnämningar skulle hädanefter ancienniteten somobjektiv grund fälla avgörandet. Som en sista markering mot hovet lät riksdagsmajoriteten, sannolikt uppmuntrad av den verkan somEn ÄrligSwensk haft på befolkningen, publicera dokumenten rörande handläggningen av tvisten mellan kungen och rådet*®^* och, till förebyggande av spekulationer, föranstalta omutgivningen av en riksdagstidning. Den av Ulrik Scheffer (broder till riksrådet Carl Fredrik Scheffer, som samtiden länkade till gruppen bakom En Ärlig Swensk) den 20 april 1756 i mindre sekreta deputationen presenterade idén resulterade — enligt Otto Sylwan i Svenskapressens historia — i att Sverige blev det första landet »där ett officielt organ redogjorde för representationens verksamhet». Framgången för den av rådet drivna politikenvid riksdagen krävde emellertid sina offer. Lydelsen på det förslag till skrivelse till K.M:t somstora sekreta deputationen hade förelagt ständerna för godkännande blev omtvistad. Under det att majoriteterna i borgarståndet och på riddarhuset antog deputationens skarpt formulerade skrivelse utan ändringar, utarbetade prästeståndets majoritet en ur språklig synvinkel mer hovsamvariant somden 25 november antogs också av bondeståndet. Detta innebar att ett sammanjämkningsförfarande blev nödvändigt. Prästeståndet återupptog ärendet och jämkade sig med borgarståndet, vilket dels innebar att skrivelsen fick en fränare framtoning, dels att bondeståndet stod ensamt med sitt tidigare beslut. Den 28 november meddelade representan1088 Omkungen efter andra uppmaningen 1088 1092 Utdragur Stora sekreta deputationens protokoll den 15/11 1755 liksom ständernas brev till K.M:t av den 28/11 1755 tryckta under rubriken Handlingar om Grundlagarnes wärkställighet, nemligen Hans Kongl. Majas nådiga Föreställning, herrar Riksens Råds Memorialer, och Riksens Ständers underdåniga skrifwelse til Hans Kongl. Maj:t. Dat. den 28 Novembr. 1755 i Modée VI, s. 4450—4455 resp. 4455-4458. Riksens Ständers brev ang. fundamentallagarnas verkställighet den 28/11 finns även som tryckt efter riksdagsregistraturet i Brusewitz, s. 162-163.'°**'^ Ständernas skrivelse till K.M:t 26/5 1756 trvckt i Riksdags-Tidningar, s. 47^8 resp. i Brusewitz, s. 176—178. När beslutet kommunicerades med Adolf Fredrik, slarvade monarken — olyckligtvis! — bort originalet. Se vidare Wcdberg i: StvT 1924, s. 369-387. 1090 5g vidare Malmström IV, s. 185-188. Kongl. Majas Förordning, ang. hwad som bör iakttagas wid förslagers upprättande til lediga tjenster och besällningar, samt deras besättjande med mera i följe af Riksens Ständers yttrande derom [...] av den 23/11 1756. Tryckt i Modée VI, s. 4097-4117. D.v.s. de här upprepade gånger använda Handlingar om Grundlagarnas wärkställighet. MalmströmIV, s. 202—203. Sylu'an, Den svenska pressens historia, s. 404. Riksdags-Tidningars första nummer utkom den 10/5 1756. I publikationens programförklaring hänvisades till hur ständerna funnit gott att »efter andra fria Nationers exempel, låta til Allmänhetens kunskap komma, hwad de under innewarande Riksdag afgiöra och fastställa» - sålunda skulle nu allmänheten framgent »wara förut underrättade, omhwad således för theras skull sker, antingen uti allmänna mål för hela Riket eller uti enskylta til then torftigas eller lidandes hjelp och uprättelse». Se även Trulsson, s. 171-172. 1091 1092
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=