218 inte ståndet i underdånighet hos K.M:t ville föreslå införandet av undervisning i statsrätt vid landets samtliga högskolor, att i samband därmed förorda författandet av ett kompendiumi ämnet för kanslikollegiums granskning och K.M:ts stadfästelse samt att sombehörighetsvillkor för statlig och kyrkligtjänst införa prövning av kandidatens kunskaper i grundlagarnas innehåll och beskaffenhet. Med tanke på allt det goda somEn Ärlig Swensk dittills fört med sig, föreslog memorialets upphovsman vidare att tidskriftens författare borde ihågkommas med någon liten uppmuntran, en fråga som enligt Lindenstedts förmenande med fördel kunde hänskjutas till sekreta utskottets avgörande. Avslutningsvis deklarerade Lindenstedt sin tillförsikt inför frågans avgörande, särskilt som »ingen tilförene giordt sig det besvär, at så omständehn utarbeta desse allmänna ämnen, hvaraf iag sielf och många andra haft mycken nytta och erinran omdet, som man intet bör förglömma». Betydligt mindre begeistrad i de åsikter somkom till uttryck i tidskriften var mössanhängaren Matthias Alexander von Ungern-Sternberg. von UngernSternberg hade vid ett tidigare tillfälle yttrat att han, med hänsyn till kostnaderna för landet, ansåg att riksdagen borde förkortas till fem eller sex månader. Detta yttrande hade En ÄrligSwensk kommenterat och förklarat bero på att de illasinnade hade sett vartåt majoritetsförhållandena lutade och nu så snart som möjligt ville hemförlova ständerna för att på så sätt befrämja sina »förgiftiga planers anläggande och utförande».Detta angrepp ansåg von UngernSternberg gå för långt och gav i diktamen till protokollet uttryck för vad han ansåg omden anonyme författaren: vederbörande skulle avslöjas och stämmas och censors roll i det hela borde undersökas närmare. I ett den 22 oktober författat och den 30:e tillsammans med diktamen uppläst memorial underströk han allvaret i situationen ytterligare: Huru efftertänkeligt är det icke, at en enskilt person tillåtes at effter egit behag uttyda, och kan hända, enär närmare efftersess, förtyda grundlagarne, som så nära rörer Riksens Ständers egen macht och myndighet, de hafva sig allena förbehållit, at på allmän riksdag dem uttyda och förklara n.b. om så behöfves. Blefve sådant gillat och tillåteligit, skulle ei allena våra grundlagar få samma öde, somdet tyska jus publicum, utan hvar undersåte få sätta på lagen hvad färg han ville, och smäda sina landsmän, somei voro af samma mening. 1075 1077 Kritisk mot En Ärlig Swensks idéer var även riddarhusmedlemmen Claes WilhelmGrönhagen, somi ett memorial uppläst den 4 november konstaterade att regeringssättets grundsanningar väl var de allra otjänligaste och oangenämaste ämnena för skrift- och ordväxling, vilket dock under de nuvarande förSveriges Ridderskap och Adels Riksdags-protokoll fran och rricddr 1719. XIX. 1755—1756, s. 85; memorialet tryckt sombilaga i samma volym, s. 53-55. En Ärlig Svensk, s. 635—636. Sveriges Ridderskap och Adels Riksdags-protokoll frdn och med dr 1719. XIX. 1755-1756, s. 94; memorial och diktamen i samma volym, s. 55-60 resp. 61-63. Cit. s. 58. 1075 1076 1077
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=