5 1. Besluts- och kontrollaspekten. Undervisningen i ämnet var ett resultat av politiska överväganden. Därför undersöks vid vilka tillfällen, i vilka sammanhang och i vilka organ frågan omdet önskvärda i att undersåtarna bibringades kunskaper i landets grundlagar aktualiserades. Det har förefallit mig nödvändigt att skissera den normativa ramen för aktörernas verksamhet vad avser den konstitutionella lagstiftningen — vilket ju praktiskt nog sammanfaller med den i ämnet förekommande positivrättsliga undervisningen - och de författningar som reglerade verksamheten vid centrala organ med inflytande på utbildning och informationsspridning. Därutöver lämnas en redogörelse för de bestämmelser somreglerade verksamheten vid de lokala lärosätena. Det akademiskt utbildade skiktet av befolkningen utgjorde en begränsad grupp av personer med liknande erfarenheter, aktiva i landets styrande, förvaltande och undervisande organ. Den begränsade numerären hos gruppen möjliggjorde inte bara individuell personkännedom utan kunde också befordra - inte minst mot bakgrund av de trängda ekonomiska förhållandena och rå- ■ dande tjänstelagstiftning - en viss grad av nepotismoch karriärism. Med hänsyn till detta är aktörerna av intresse, både vad avser den centrala och den lokala nivån. Släktskap, utbildning och politisk tillhörighet uppmärksammas. I vilken mån påverkade sådana faktorer tjänstetillsättningar och undervisningsuppdrag? Universitetsorganens ledamöter hade en viktig funktion för undervisningens genomförande. Hur reagerade dessa på påbuden rörande statsrättsundervisningen? 2. Funktionsaspekten. Statsmaktens intresse för statsrättsämnet dikterades av ämnets politiska nyttighet. Tre möjliga funktioner kan då urskiljas: en legitimerande funktion, en disciplinerande funktion och en informerande funktion. Av central betydelse är givetvis ämnets apologetiska karaktär: genom undervisning i grundlagarnas ursprung, innehåll och uttydning kunde statsskickets konstruktion och därmed också överhetens maktinnehav och maktutövning legitimeras. Mot bakgrund av tidens idéströmningar torde två vägar ha varit framkomliga för att uppnå det eftersträvade resultatet, d.v.s. mot det politiska systemet lojala undersåtar. Tänkbar är en undervisning som i sina huvuddrag var repressivt disciplinerande med tonvikten lagd på överhetens rättigheter och undersåtarnas plikter - omman så vill en uppläggning av stoffet i överensstämmelse med de absolutistiska traditioner som ännu levde kvar i förvaltningen. Det tydligaste exemplet är naturligtvis kontrollen av det tryckta ordet. Censuren och statsrättsundervisningen skulle i så fall vara två sidor av samma mynt: i samma mån som felaktiga begrepp i politiska ting hindrades genom statligt ingripande från att spridas, befrämjade samma stat utbredandet av politiskt korrekta åsikter rörande författningens karaktär och tillämpning. Förbindelserna dessa faktorer emellan undersöks i arbetet. Som nämnts är emellertid även en andra strategi fullt möjlig. Til syvende og sidst utgick regeringsformen från tanken på fyra i parlamentariska avgöranden
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=