209 redogjorde han för sina bevekelsegrunder: han hade således tagit del av uppfostringskommissionens handlingar men framförallt drevs han »af en ren nit och wälmening för den studerande Landsens ungdom.» Vad angick den juridiska fakulteten bedömde Palmstierna att en lärarstab på tre personer var rimlig: en flitig professor, en käck adjunkt och en skicklig docent. Dessa tre förväntades koncentrera sina krafter på de ämnen som kansler ansåg vara relevanta: först nämndes Jus Publicum Sweticum och därefter följde sådant som kyrkorätt, civilrätt, straffrätt, kameralrätt, bergsrätt och processrätt. Den svenska statsrätten var, med kanslerns ord, »det förnämsta» ämnet somangick var och en undersåte och borde därför avhandlas av professorn personligen under det att man utan fara kunde anförtro de resterande disciplinerna åt de andra lärarna så att varje kurs kunde gås igenomunder två terminer - åtminstone »när därtill anwändas 6 timar till det minsta hwarje Läse-dag.» Skulle det trots allt uppstå problem, kunde man emellertid tänka sig att statsrätten, fullt i överensstämmelse med konstitutionerna, överlämnades till professorn i philosophia civilis. Dessvärre tillät inte akademikassan besättandet av den i konstitutionerna nämnda professuren i romersk rätt, ett faktumsommedförde att den romerska rätten och andra staters konstitutionella rätt inte kunde ges plats - trots att kunskaper i dessa områden vore nyttiga för statsmän och domare och dessutomlockade till sig utländska studenter. Det skulle dock stå den förhandenvarande professorn i svensk rätt fritt att ägna sig åt dessa ämnen på lediga I likhet med uppfostringskommissionens verksamhet rann så småningomockså Palmstiernas bemödanden om en undervisningsreformut i sanden.‘°‘^- Det gjorde däremot inte kanslerns ansträngningar för att få till stånd en tillförlitlig undervisning i landets statsrätt. 1041 timmar. 3.2.3.2. LarsJohan Colling Till Nehrmans efterträdare på lärostolen för svensk och romersk rätt utsågs 1753 - i konkurrens med Sven Bring- den tidigare av lärostolen i Åbo intresserade juris adjunkten Lars Johan Colling.Anledningen till att Bring, trots förord, inte erhöll lärostolen var att kansler inte ansåg honom vara särskilt LUA, Kansliet. E III a: 8. Brev kansler t. ak. konsistoriet dat. Lund 13/7 1754. Den tolkning som Norhorg i: Historia och samhälle. Studier tillägnade Jerker Rosén, s. 102 företräder rörande Palmstiernas avoga inställning till utländska studerande har enligt min mening ingen täckning i kanslersbrevets ordalvdelse, i all synnerhet inte som en av Palmstiernas baktankar med den uppsnabbade studiegången var att dra till sig utländska studerande: »skulle nödwändigt deraf föllja, när en sådan inrättning blefwe almänt kunnig, at Ungdomen äfwen från Utrikes orter skulle mer söka Lund, än annorstädes, när han såge sig kunna lära därstädes på 3 år, hwad han annars på det wanliga långsamma sättet knapt och kanske aldrig kunnat äga tillfälle at lära på dubbelt så lång, ja 3. dubbel så lång tid». Cit. LUA, Kansliet. E III a: 8. Brev kansler t. ak. konsistciriet 27/3 1753. Johannesson, s. 349. Johannesson, s. 246. LUA, Kansliet. E III a: 8. Brev kansler t. ak. konsistoriet 25/12 (!) 1756 med underrättelse omCodings fullmakt av den 13/12. 1042 104,1
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=