207 Samma dag somTessin undertecknade brevet till konsistoriet i Åbo, avlät han en redogörelse för sin handläggning av ärendet till kanslikollegium, varvid han inte underlät påpeka att de studerande i Åbo »förut icke saknat tillfälle til underwisning uti föreh:de wetenskap, utan har Juris Professoren, i synnerhet sedan Kongl. Maj:ts nådiga Bref af d. 2 Septembris 1747 i dylikt ämne til mig ankom, densamma, efter den lägenhet han funnit des widsträckta giöromål medgifwa, igenomgådt.» Läget vid den finska akademin var ägnat att inge allt förtroende— särskilt somden nu aktuella föreskriften »låfwar en kraftigare och fruchtsammare wärckan till Rikets förmon, samt Edre Excellenciers och Kongl. Cantzli Collegii ähreminne». 1030 3.2,3. Lund 3.2.3.1. Allmänt Förhållandet mellan centralmakt och universitetet vid Lundaakademin kom att förändras på ett avgörande sätt genom konsistoriets enhälliga val av riksrådet Nils Palmstierna till kansler i juni 1752.’°^’ Om statsmakten dittills huvudsakligen koncentrerat sina ansträngningar på Uppsala universitet i kampen för de rätta uppfattningarna i politiska frågor, var turen nu kommen till Lund.*0^2 Palmstierna, med ett förflutet som en av hattarnas främsta företräsåg redan på ett dare och bl.a. adjungerad ledamot i Springerkommissionen tidigt stadiumav sin kanslerstid faran i att på ett alltför släpphänt sätt handskas med studenternas politiska intresse, särskilt som det inte kunde uteslutas att mindre renläriga uppfattningar om statens mål och medel även kunde vara representerade i lärarkåren vid högskolan. Avskräckande exempel gavs ju i Uppsala, både vad gällde Ihreaffären och konsistoriets agerande vid kanslersvalet 1747. Samma tendenser såg Palmstierna snart även i Lund och ville ge1033 nom ökad kontroll kväva alla försök till uppvigling och utbredande av irriga begrepp om författningen. Bakgrunden - som närmare undersökts av Erik Bollerup^^^"^ - står med stor säkerhet att finna i två politiskt tvivelaktiga dissertationer somventilerades under Sven Brings presidiumåren 1745 och 1748. I den första av de båda. De unione calmariensi, framfördes tesen att det var den genom sitt själviska agerande lade grunden makthungriga svenska adeln till den för Sverige så skadliga kalmarunionen under det att man i den senare — Speculumprovidentiae divinae in historiapatriae breviter ostendens — inte bara upprepade anklagelserna mot ståndet utan dessutom uttryckte förhoppningen som RA, Kanslikollegiums arkiv E XII: 23. Brev C.G. Tessin t. kanslikollegium21/12 1755. Johannesson, s. 24. Norborg i: Historia och samhälle. Studier tillägnade Jerker Rosén, s. 97. Bollerup i: Scandia 1967, s. 314. Erik Bollerup i: Scandia 1967, s. 391—325. 1030 1031 1032 1033 1034
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=