204 inom tre områden: historien, grundlagarna och grundlagarnas tillämpning. Undervisningen i ämnet hade ursprungligen påbörjats i Tyskland, där det också diskuterats huruvida detta var kunskaper somlämpligen borde utbredas vid akademierna - med hänvisning till kanslikollegiets viljeyttringar ansåg Solander frågan vara besvarad för Sveriges del. Beträffande litteratur på området hänvisades åhörarna till Loccenius’ Historia patriae, varvid anmärktes att »Göteborgs edition är den bästa» (med stor sannolikhet är det i själva verket frågan om en hänvisning till densammes Synopsis Juris Publici Svecani, tryckt i nyssnämnda stad 1673), vidare ansågs Riksdagsmanna rätt vara »en god bok» och En ÄrligSwensk »ett fullkommeligit juspublicum.» Wildes Historia Pragmatica bedömdes vara »en skön bok». Också Pufendorfs De officio hominis et civis rekommenderades till ett närmare studium. Trots sin tidigare deklarerade skepsis gentemot Hobbes’ föreställning av naturtillståndet förefaller Solander för egen del ha företrätt en idé omatt fruktan åtminstone var en starkt bidragande orsak till samhällets inrättande: »Gud straffar ej straxt det onda därföre på det wi måtte wara säkra skola wi taga oss en imperans, som straffar straxt och blef således status civilis - nemlingen imperans et subditi.» Exempel på detta kunde ses i Bibeln: efter det att Kain dräpt Abel, överfölls han av rädsla och byggde sig en stad.^®'"^ Vad beträffade Sveriges regeringssätt kunde man konstatera att landet var en monarchia limitata - ständerna hade lämnat imperium åt monarken men förbehållit sig rätten att stifta och revidera lagarna. Av detta följde att majestas var »gifwen Konungen mediate a Deo immediate a Populo sig självt och alltså inte utgjorde regentens egendom^°*^ - var dessutommajestas delat mellan monarken, rådet och ständerna, ett faktumsomledde Solander till den politisk korrekta slutsatsen att »där inga Ständer äro, där är ingen frihet».^°^^ Att landets statsform därmed föll utanför de tre klassiska, rena varianterna bekymrade föreläsaren föga: med en uttrycklig hänvisning till Montesquieu hävdades att det regeringssätt som rättade sig efter landets och befolkningens karaktär var det bästa; moralisternas traditionella uppfattning i frågan avfärdades kort och gott somfalsk.Efter dessa inledande betraktelser övergick man så till att närmare skärskåda regeringsformen artikel för artikel. I genomgången kommer En Årlig Swensk till användning som auktoritativ kommentator och vid behandlingen av artikel sju - rörande fred och stillestånd - kritiserades en anonymfransman för sina åsikter rörande K.M:ts svaga ställning i förhållande till riksdagen; i själva verket är det här Bodin somfaller offer I Sverige - där riket ägde 1015 ». '2'^ UUB, B 394 f., s. 17,20. lOH UUB, B 394 f., s. 31-34; cit. s. 32-33. 1015 UUB, B 394 f., s. 45-47, cit. s. 47. 1016 UUB, B 394 f., s. 39. 1017 UUB, B 394 f., s. 15. 1018 UUB, B 394 f.,s. 37-41.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=